Svensk blick på Sovjetunionen

Den röda tråden i antologin Rysk spegel är hur ett antal svenska resenärer och andra observatörer uppfattade Ryssland och det radikala sovjetiska samhällsexperimentet under mellankrigstiden. Fyra lundahistoriker som är knutna till forskningsprojektet Svenska berättelser om Sovjetunionen har bidragit med varsitt kapitel i boken.
Den ryska oktoberrevolutionen gav eko över hela världen. Blotta tanken på att 'bolsjeviksmittan' skulle sprida sig till Västeuropa och Sverige utlöste rena rama panikångesten och dystopiska visioner om civilisationskollaps och barbari längs hela den politiska skalan från socialdemokratin till den yttersta högern. Vänstersocialister och många radikala intellektuella trodde sig tvärtom se ljuset och entusiasmerades vid tanken på att det socialistiska idealsamhället äntligen skulle förverkligas. I de ockuperade länderna i Afrika och Asien, som dignade under de europeiska kolonialmakternas ok, vaknade hoppet om frigörelse när den sedan länge etablerade världsordningen knakade i fogarna. I det krigshärjade Europa fick den fascistiska reaktionen luft under vingarna.

Martin Alm riktar uppmärksamheten mot de första revolutionsåren när inbördeskriget och krigskommunismen stod i fokus. Framträdande socialdemokrater, som slog vakt om reformismen och den parlamentariska strategin, fördömde bolsjevikerna som kriminella våldsverkare och hävdade att det efterblivna Ryssland inte var moget för socialism. Vänstersocialisten Kata Dalström förkastade tvärtom kravet på "borgerlig" demokrati och menade att bolsjevikerna i själva verket representerade en massiv majoritet av förtryckta proletärer. DN-journalisten Tora Garm, för att ta ett annat exempel, skrev att allt produktivt arbete upphört i Ryssland och att bolsjevikregimens socialiseringspolitik hade förstört både industrin och handeln i landet. Många borgerliga skribenter och politiker, som den blivande högerledaren Gösta Bagge, utnyttjade bolsjevikernas samhällsomstörtande politik i ett försök att delegitimera den svenska socialdemokratin.

De första åren använde många västeuropeiska observatörer den franska revolutionen som förklaringsmodell, konstaterar Alm. Den socialdemokratiske ideologen Nils Karleby kallade bolsjevikerna för Rysslands jakobiner och den ortodoxe tyske marxisten Karl Kautsky jämförde bland annat Lenin och Trotskij med Robespierre, det franska Skräckväldets profilgestalt.
Temat i Charlotte Tornbjers bidrag är hur svenska Rysslandsresenärer uppfattade och beskrev Sovjetregimens försök att i grunden förändra de traditionella könsrollerna från maktövertagandet 1917 tills Stalin vred klockan tillbaka vid 30-talets mitt. Feministikonen Aleksandra Kollontajs radikala idéer om arbetarmakt, det borgerliga äktenskapets upplösning och fri sexualitet appellerade till många unga kvinnor som ville göra karriär och kasta sig ut i det urbana nöjeslivet på samma sätt som de manliga kollegerna. I den nya sovjetiska giftermålsbalken 1919 definierades äktenskapet som ett kontrakt mellan två jämilkar med samma rättigheter och skyldigheter för bägge könen. Lagen lade inga hinder i vägen när den ena parten ansökte om skilsmässa. Aborter legaliserades 1920. De revolutionära teoretikerna debatterade kollektivhus, offentliga matsalar och barnträdgårdar. Radikala svenska resenärer hyllade de sovjetiska experimenten medan den traditionella familjestrukturens försvarare, som slavistprofessorn och DN-medarbetaren Anton Karlgren, gisslade den sedeslöshet och den moraliska kollaps som följde av bolsjevikernas maktinnehav och den radikala äktenskapslagstiftningen.
Tornbjers bidrag ger mersmak. Självklart är det viktigt att kartlägga Rysslandsresenärernas reseintryck, men vad hände sen? De var svenska författare och opinionsbildare i Sverige. De skrev för en svensk publik. Intryck från Sovjetunionen blev, precis som rapporter från USA och många andra avancerade länder, slagträ i den svenska moderniseringsdebatten.

Kristian Gerners artikel handlar inte riktigt om svenska sovjetbilder, men den är tveklöst det mest intressanta bidraget i antologin. Gerner ansluter sig till de idéhistoriker som hävdar att kommunistpartiet bör betraktas som en religiös sekt och att den kommunistiska läran i sin sovjetiska tappning är en karismatisk religion som hämtat sin eskatologi från kristendomen. Precis som de karismatiska kristna tror fanatiska kommunister på en kosmisk slutstrid mellan Gud och Djävulen på den Yttersta dagen (världsrevolutionen) och ett efterföljande paradis där ondskan (kapitalismen) har utplånats. I paraderna på Röda torget bar deltagarna porträtten av Marx, Engels, Lenin och Stalin på samma sätt som ikonerna burits i de religiösa processionerna på vägen till påskmässan. Exemplen kan mångfaldigas.
För somliga tände bolsjevikernas maktövertagande hoppet om att en bättre värld var möjlig. I andra kretsar utlöstes becksvarta undergångsstämningar. Rysk spegel ger intressanta inblickar i hur svenska observatörer kunde uppfatta, tolka och utnyttja det väldiga ödesdramat. Men forskningen om Sovjetunionen och den fatala kommunistiska 'befrielseteologin' har bara börjat.

Svensk blick på Sovjetunionen

Fyra författare granskar svenska observatörers inställning till det sovjetiska samhällsexperimentet under mellankrigstiden i boken Rysk spegel, skriver Carl Johan Gardell.