Vänskap och beundran är något man gärna förknippar med Delblancsällskapet. Plus en kritisk blick beredd att diskutera vad som gör Sven Delblanc till en av våra stora författare. Han är en del av dagens Uppsala och tillhör vårt kulturella närminne.
Det var inte alltför länge sedan varje ung uppsaliensare med författarambitioner läste honom för att lära sig berättandets konst. Han var också för många en mytisk gestalt förknippad med rollen som den store diktaren.
Delblancsällskapet vårdar hans minne och ger ut tryckt och otryckt, hågkomster och övrigt av intresse som finns i den litterära och mänskliga kvarlåtenskapen. Med Lars Ahlbom som redaktör har man nu givit ut den tredje volymen i skriftserien Minnesbilder.
Det är en vackert utformad bok med ett imponerande innehåll. Att man fått med så mycket och att den täcker så gott som Sven Delblancs hela breda verksamhet som författare, forskare, lärare, kritiker, tidningsman, talare, dramatiker och sällskapsbroder!
De olika bidragen tecknar ett nära och levande porträtt av en person, som var sina vänners vän, en lärdomsbjässe och formuleringarnas mästare. Som kunde låta omkvädet ”land som är avlägset land”, utskrivet eller outtalat, svara för en djupt liggande, personlig stämton i flera av böckerna.
Det är Sven Delblanc i vardag och fest som framträder. Skoltiden i Vanghärad och Södertälje finns med. Tyngdpunkten för åren vid Litteraturvetenskapliga institutionen ligger på författarkursen Skapande svenska. Umgänget med vänner på Södermanlands-Nerikes nation och i studentsammanslutningar får sitt.
Lars Ahlbom hör till dem som når längst. Men också bland övriga är det lätt att se, att Delblanc lämnat starka intryck. Hos Sonja Svensson tränger dessutom några ackord av ljuv musik igenom. Hos Peter Nobel och Anders Frigell uppehåller sig den ene vid överdådet och den andre vid vardagens förtretligheter.
Bland övriga bidragsgivare finns Christer Åsberg, Hans-Göran Ekman, Conny Svensson och Kerstin Dahlbäck. Så ingår där även några texter skrivna av Delblanc själv. Allt håller hög klass, och inget skulle man vilja vara utan.