Subversiva ordlekar

I sin nya bok Men hur små poeter finns det egentligen hyllar Eva-Stina Byggmästar diktandet som ett sätt att leva. Det är en metapoetisk bok och ändå inte. Landskapet och skogarna är en dikt, den älskade är en dikt, ja hela universum är en dikt som håller på att skrivas. Och allt skrivs ljuvligt (ett nyckelord i boken) med små bokstäver. I Byggmästars värld är det ljuvligt och lusteligt att gå bland blommor eller att sitta vid sjöar. Det finns en pastoral lätthet och oskuldsfullhet över hennes dikter samtidigt som hon leker med språket på ett dadaistiskt subversivt sätt. Om sin kärlek till får kan hon till exempel skriva så här:

o, ja om fåren tycker jag
minsann
mycket och alldeles särskilt
om fåren för det
där mjuka då som nu dels för
pälsen vi har
alla en päls somliga har en
päls av versaler
andra ej somliga har en päls
av frågetecken
andra ej men tycker om fåren
för deras egen
skull och så FÅR man ull av
fåren av får med
ull av dikter får man
diktsamlingar [?]

Hennes idiom påminner om en sjuårings sätt att tala med ständiga omtagningar, emfatiska utrop och uppbruten ordföljd. I sina dikter är hon både en levnadsglad sjuårig flicka och en gammal klok gumma som ojar sig och räknar bär och löv som besvärjelser.
Kanske är det inte så mycket diktandet som Byggmästar hyllar i sin nya bok utan rätten att vara barnslig och att få leka sig till sitt eget mikrokosmos. Hon riktigt sprudlar av en sådan stark glädje att världen börjar sväva. Det är gosigt och klurigt men även det som svävar måste någon gång ta fast mark. Till sist längtar i varje fall jag efter lite svärta och jävlar anamma bland all denna blommiga romantik. Tjatet om lyckliga små poeter blir helt enkelt töntigt i längden. Om vi alla blir lyckliga små poeter skulle världen se annorlunda ut tycks Eva-Stina Byggmästar mena. Och kanske har hon rätt där hon går i sin trädgård och är ett med minsta småkryp.

Den som odlar sin täppa och ser länge på solrosor kan bli en bättre människa. Det är det budskap som Eva-Stina Byggmästar förmedlar i sin nya diktsamling. I vår antiromantiska och antiidylliska tid skäms hon inte för att ge sig ut för att vara en subversiv romantiker och idylliker. Det är modigt gjort. Och det är också modigt att tro mera på skrattet än på gråt och elände. Att öppna Byggmästars bok och läsa hennes dikter är som att träda in i en förlorad värld av barnslig tillit och fantasterier.

ett bröstsocker
är dikten visst
makar sig dit, lillboken
vaggas
i sömmen, småbokstävarnas
närhet,
gladhet, drömmer nu intill
varann
om genomskinliga bibliotek.

Subversiva ordlekar

En metapoetisk bok om diktandet som livsform, skriver Bo Gustavsson om Eva-Stina Byggmästars nya diktsamling.