Strindberg som omtänksam pappa

August Strindbergs äktenskap med Harriet Bosse, hans tredje hustru, är mest känt för hur det började. Det var vid ett besök hemma hos diktargiganten på Banérgatan som denne frågade den unga skådespelerskan: "Vill ni ha ett barn med mig?"Harriet Bosse neg och svarade "Ja, tack".De hade setts redan i maj 1900 i samband med en uppsättning av Till Damaskus. Ett år senare var de gifta och flyttade in på den gemensamma adressen Karlavägen 40 i Stockholm. Den 25 mars 1902 föddes dottern Anne-Marie.Om August Strindberg som äkta man i det tredje äktenskapet, om hans förhållandet till Harriet Bosse och hans roll som pappa till Anne-Marie berättar litteraturforskaren Björn Meidal i den i dag utgivna volymen God dag, mitt barn! Det är en sammanställning som bygger på den bevarade brevväxlingen med dottern. Men även en del av korrespondensen med Harriet Bosse liksom dagboken har lämnat stoff.Tyngdpunkten på papparollenÄktenskapet mellan Strindberg och Bosse varade till 1904 då de bägge makarna skildes. Det brukar beskrivas som stormigt med svåra slitningar och ideliga uppbrott. Olof Lagercrantz lägger i sin biografi om Strindberg stor vikt vid de beräknande dragen hos Harriet Bosse. Gunnar Brandell stöder sig på teatermannen Olof Molander när han i sitt fyrabandsverk talar om dubbelheten i hennes personlighet. Något offer var hon i varje fall inte.Ändå innebar mötet med henne för Strindberg själv en reparerande upplevelse efter Infernokrisen och de bägge tidigare misslyckade äktenskapen. Det hösten 1901 tillkomna Ett drömspel bär syn för sägen. Och att kontakten mellan makarna pågick och fortsatte ända till Strindbergs död 1912 är ett vittnesbörd så gott som något på omfattningen av de känslor och förhoppningar som hade investerats i förhållandet.Tyngdpunkten i Björn Meidals bok ligger dock på August Strindbergs papparoll under de här åren. Även om mannen var sin hustrus förmyndare vid denna tid föreligger åtskilliga likheter med dagens jämlikhetsideal i vad som utspelas mellan Anne-Maries far och mor. Meidal använder helt korrekt sentida begrepp som delad vårdnad, sambo och särbo för att karaktärisera de praktiska arrangemangen.Det första brevet till dottern skriver August Strindberg medan hon ännu är ofödd. Det tillkommer i september 1901 under en period när makarna lever åtskilda. Inte så lite rymmer det också ett indirekt budskap till modern, ett tillvägagångssätt som sedan upprepas många gånger. Med barnets födelse går äktenskapet in i en lugnare fas, något som varar halvtannat år framåt. Sedan flyttar Harriet Bosse och dottern till en egen adress. Men varken samlivet eller umgänget upphör, något som inte heller sker efter den juridiska skilsmässan.Medan Harriet Bosse har olika teaterengagemang i Helsingfors och i Göteborg är Strindberg själv huvudsaklig vårdnadshavare, och onekligen förmedlar Meidals bok en i hög grad försonlig bild av Nationaldiktaren. 1905, unionsupplösningens år, rapporterar denne i brev till den forna hust-run om detaljer ur vardagslivet där ömheten och värmen är det dominerande inslaget. När Anne-Marie, "Lillan" som fadern kallar henne, vistas hos modern är det i stället saknaden och tomheten, ensamheten och oron som avgör tonen.Under det år då Kammarspelen tillkommer, 1907, är det dock inte utan att diktaren Strindberg gör sig påmind med den särskilda lyhördhet som känner av förändrade nyanser, valörer och stämningar. I varje fall vill man gärna tolka känslorna av svaghet och uppgivenhet från denna tid som ett förebud till den förlovning och det giftermål som Harriet Bosse ingår 1908 med skådespelarkollegan Gunnar Wingård. Knappast skulle Strindberg själv varit införstådd med tilltaget, men här har Björn Meidal satt in rivalensporträtt!Kontakten med barnenI juli detta år flyttar Strindberg till sin sista adress, Blå tornet vid Drottninggatan 85. Det är också vid denna tid Anne-Marie skriver sitt allra första egna brev till fadern. Något svar får hon emellertid inte och kontakten med dottern sker i stället under lång tid via mostern Inez Ahlquist. Själv ägnar sig Strindberg under hösten och våren därpå 1909, Storstrejkens år, åt sin Intima teatern. Det är först sent i oktober som korrespondensen återupptas, samtidigt som Harriet Bosses och Wingårds äktenskap går över styr.Inte ens Strindbergsfejden som inleds i april året efter och som pågår i drygt två år förändrar något härvidlag när det gäller det återställda bandet mellan far och dotter. Korta brev utväxlas om pengar, böcker, kläder, presenter och hälsotillstånd. Och när Anne-Marie vistas på sommarnöje i norra skärgården tar sig faderns omsorg extraordinära uttryck samtidigt som täta rapporter avgår åt andra hållet.Under Strindbergs båda sista levnadsår återknyter och intensifierar han även kontakten med barnen Karin, Greta och Hans i äktenskapet med Siri von Essen. Den enda som ställs åt sidan är Kerstin, dottern med Frida Uhl. Uppgörelsen med Bonniers om utgivningen av de samlade skrifterna gör Strindberg ekonomiskt oberoende och barnen överhöljs med gåvor. Det är egentligen bara Harriet som reagerar och protesterar brevledes mot att Anne-Marie får allt hon pekar på.Den sista stora manifestationen äger rum på August Strindbergs 63-årsdag, då ett väldigt fackeltåg passerar förbi på Drottninggatan. Nationalmonumentet tar emot hyllningarna från sin balkong och Anne-Marie står vid hans sida. Den 22 april skriver Strindberg det sista brevet till henne och den 14 maj avlider han. Anne-Marie placeras i samma vagn som ärkebiskop Nathan Söderblom i processionen ut till Norra kyrkogården.Det är en på många sätt charmfull och givande bok som Björn Meidal sammanställt om vår svenska litteraturs allra störste författare. Dess förtjänst ligger inte minst i förhållandet att den fäster ljuset på sidor och egenskaper hos Strindberg som sällan brukar få något stort utrymme. Särskilt väl har utgivaren också lyckats med avslutningen som på ett gripande sätt återger en diktares avsked från livet.Men även Anne-Marie bestås ett porträtt av det varma och tilldragande sympatiska slaget. Hon bor numera i Sigtuna. På måndag fyller hon 100 år.