Striden kring Guds avbild

Kan man avbilda Gud?
Nej, den osynlige kan vi inte avbilda, svarar Olof Andrén som nyligen kommit ut med en bok om de heliga bilderna. Texten han behandlar skrevs i början av 700-talet av kyrkofadern Johannes Damaskenos. Redan på 300-talet hade den berömde vältalaren Johannes Chrysostomos skrivit i en utläggning av Danielsboken:
"Du skall inte tro att Gud är en gammal gubbe med vitt skägg." Än i dag finns det de som menar att man måste tro på det sättet.
Den som svarar på mina frågor är teologie doktor Olof Andrén, 92 år gammal och en av Luthagens många pigga 90-åringar, fortfarande verksam som författare. Olof kom att intressera sig för de så kallade kyrkofäderna under sina licentiatstudier för professor Anton Fridrichsen. Kyrkofäderna brukar man kalla de kristna författare, som under de första århundradena efter Kristi uppståndelse fortsatte apostlarnas verk med att tolka Jesu ord i evangelierna. Hit räknas till exempel Ambrosius och Augustinus.

Man kan, menar Olof, säga att deras skrifter arbetar med frågor som den kristna tron ställer till en tänkande människa. Och vi får här också många upplysningar om livet i den unga kyrkan. Särskilt fascinerande är biskopen av Lyon, Irenaeus, som levde i nuvarande Frankrike under andra hälften av 100-talet. Han bekämpade de så kallade gnostikerna, som enligt biskopens brev hade många äventyrliga idéer om den kristna tron och påstod att de hade bevarat hemliga traditioner som endast de kände till.
När Islam tog över herraväldet i Arabien, Mindre Asien och Nordafrika på 600-talet hände det att kristna grupper fick leva i fred om de betalade skatt till kalifen. Den siste kyrkofadern, Johannes Damaskenos, född omkring 675, var liksom sin far och farfar trots att de var kristna anställda i kalifens administration i Damaskus där de fungerade som kassaförvaltare.
Någon gång i början av 700-talet valde Johannes att lämna sin befattning i huvudstaden och bli munk. Johannes stora teologiska betydelse ligger inte så mycket i nyskapande som i hans förmåga att klart och logiskt sammanfatta den tidigare traditionen. Den så kallade bildstriden om ikonerna hade rasat i många år när Johannes skrev sina Tre försvarstal mot dem som förkastar de heliga bilderna.
Det är dessa tal som Olof Andrén nu översatt från grekiska till svenska.

Bildstriden drevs hårt av kejsar Leo III, som 730 utfärdade en förordning som förbjöd framställning och vördande av bilder. Han befallde att alla helgonbilder skulle förstöras. Johannes blev en av hans viktigaste motståndare. Visserligen är det omöjligt att göra en bild av den osynlige, men Gud har blivit människa i Kristus. Om man förnekar bilderna förnekar man Guds människoblivande, skriver Johannes.
Vid ???koncilitet 843 fastställdes att inkarnationen (Guds människoblivande i Kristus) är ett avgörande teologiskt argument för att vörda bilderna. De heliga bildernas seger och återinförande firades som "Ortodoxins triumf" första söndagens i fastan, den 11 mars 843. Den ortodoxa kyrkan firar fortfarande denna högtid.

Striden kring Guds avbild

Teologie doktor Olof Andrén har översatt kyrkofadern Johannes Damaskenos (tre tal till de heliga bildernas försvar). Lars Ridderstedt bytte några ord med översättaren.