Baksidestexten är ett utdrag ur boken och handlar om att berättelsen är ett maktmedel som psykologerna använder för att rätta in människor i leden. Citatet slutar med meningen: ”Vägra sammanbinda punkterna och se vad som kommer ut”. Sedan följer en roman som visserligen är en berättelse, men som inte berättas traditionellt utan mer liknar en störd tankebana med fantasier, omtagningar och önskningar om ett annat liv.
Anna är arkitekt och mamma till sonen Samuel. Samuels pappa har lämnat henne för en yngre kvinna som han fått två barn med. Anna har vuxit upp i ett tryggt och välordnat hem, men har i vuxen ålder fått reda på att hon är adopterad och att hennes biologiska mor var en narkotikamissbrukande prostituerad.
Som läsare får man följa vad som rör sig i Annas huvud när hon tar med sig sonen och åker ut till lantstället för att hälsa på Samuels morföräldrar, fast det var bestämt att han skulle åka med pappan och styvsyskonen och spela golf. Snart smyger sig obehagliga omtagningar på, där dialoger och tidigare tankebanor kommer igen med vissa små förskjutningar. Obehaget stiger när absurda repliker bryter in, som att föräldrarna kallar hennes biologiska mamma för en ”tjackhora” och snart svävar man som läsare i ovisshet om vad som verkligen händer och vad som är Annas fantasier. Den strama stilen, mörkret och den inre monologen för tankarna till tidiga Magnus Dahlström-böcker som Fyren och Nedkomst.
Genom att det tidigare nämnda citatet lyfts ut och placerats på omslaget får det en särskild tyngd, men det ska nog inte läsas som en programförklaring utan ett misslyckat försök av huvudpersonen att ta kontroll över sitt liv. Den som styr är Torbjörn Elensky, som den irrande och uppbrutna strukturen till trots lyckats skriva en berättelse som är både obehaglig, förvirrande och medryckande på samma gång.