Stoisk poesi

Gunnar D Hansson kan sägas ha uppfunnit ett nytt sätt att skriva poesi. Skrivandet för honom är ett slags forskningsprojekt där han belyser ett givet ämne eller en viss tematik utifrån alla tänkbara perspektiv. Myt, folklore, vetenskap, historia och personliga erfarenheter legeras till en mångfasetterad helhet i hans diktning. Risken med ett sådant skrivsätt är att mängden av fakta kan tynga ner det poetiska bygget, med andra ord att själva poesin förkvävs av niten att samla fakta. I förra boken, Förlusten av Norge, märks en viss tendens i den riktningen.Det nya tillskottet till Gunnar D Hanssons fortgående poetiska verk heter Senecaprogrammet. Metoden är här densamma som i hans tidigare böcker men epicentrum för intresset denna gång är den romerske stoikern Seneca (död cirka 65 e Kr). Seneca är mest känd för sin stoiska filosofi men han varäven dramatiker och politiker under en mycket turbulent period av Roms historia. Han tvingades till sist begå självmord anklagad för att ha konspirerat mot kejsar Nero. Hanssons båda motton ur Senecas skrifter lyfter fram hans stoiska livsideal, dvs förmågan att finna mening just i dödsmedvetandet och insikten om livets korthet.Prövar giltighetenVad Gunnar D Hansson försöker göra i Senecaprogrammet är att utröna giltigheten i Senecas livsfilosofi genom att utforska hur denna filosofi påverkat människor alltsedan antiken. Än på prosa och än på poesi går Hansson i dialog med Seneca och hans efterföljare för att pröva den stoiska livshållningen. Det suveräna med Gunnar D Hanssons nya bok är hans associationsfrihet och stora lärdom.Det är ett äventyr att hänga med i de plötsliga sprången från t ex en betraktelse över en målning av Niels Björnson Möller till Frödings spekulationer om likheter mellan Byron och Hamsun eller påståendet att det engelska verbet fuck härrör från en bohusländsk ordstam. Det hela är mycket underhållande och roligt.Egen estetikSenecaprogrammet är en veritabel guldgruva av kuriosa av alla de slag där tankspriddhet och fantasteri utgör kompositionsprinciperna. Mindre lyckad är kanske en pastisch på prosa av Erik Lindegrens mannen utan väg ävenom Hansson skickligt parodierar det Lindegrenska idiomet.En diskussion om vad god poesi egentligen är löper som en röd tråd genom Senecaprogrammet. Gunnar D Hansson refererar till olika teoretiker innan han formulerar sin egen estetik. Konst och liv bildar enligt honom ett "flöde avformer" som styrs av "tillfälligheternas och nödvändighetens lagar". Dessa lagar får också styra hans egen didaktiska diktning i Senecaprogrammet vilket förklarar blandningen av genrer och stilar.Att skriva lärodikter om livet och döden i Senecas efterföljd blir det primära syftet med hans nya bok. Men det handlar knappast om några traditionella lärodikter utifrån en specifik filosofi eller ideologi utan texterna i den nya boken präglas snarare av ovisshet och en sökande livshållning. Märkligast av alla märkliga texter i Senecaprogrammet är nog den avslutande sviten Dödens afritning inspirerad av Urban Hjärnes dikt från 1664.MångstämmigtI bästa barockstil har Gunnar D Hansson med denna svit komponerat en mångstämmig fuga över det Senecska livspredikamentet, dvs frågan hur man ska leva sitt liv i dödens ständiga skugga. I tredje avsnittet erinrar sig Hansson Ernst Wigforss begravning och den dikt som då lästes: Stagnelius Suckarnes mystär med dess välkända rader om Makten att begära och Tvånget att försaka. Gunnar D Hansson å sin sida uttrycker en liknande insikt men på ett mer talspråkmässigt direkt sätt i den uppmaning som får avsluta hans nya bok: Nu gäller det att suga i!Njutbar poesi saknasDet finns inte så mycket njutbar poesi i Hanssons nya bok; han verkar ha bränt det mesta av sitt krut på tekniken och metoden. Jag vill ändå som avslutning citera dessa rader om en målning av några fiskare av den danske konstnären Niels Björnson Möller:Sorl, inte skrik,Allt har blivit till renaste färg.En kvinna, svårupptäckt, svartklädd.Så länge hon sitter därär evigheten utan mening.De kommer att resa från henneför alltid, de kommer att dö.Också här: köttet tar emot alla beröringar.Tillräckligt: att för en kort stund vara någon.