Stilsäker kritik av modernismen

Vetenskapen gör framsteg. Nya kunskaper leder till mer avancerade och framför allt bättre lösningar. Men gäller detta även för den andliga odlingen? Litteraturen och konsten förändras onekligen. Men blir den bättre? Det tror inte poeten Göran Palm.
Palm menar att varje s k "framsteg" samtidigt innebär en förlust. Kunskaper går förlorade. Och lika illa som framstegstron inom litteraturen är ungdomskulten. Tron att de unga ska komma med det nya och leda den förmodade "utvecklingen" är befängd. De kan ju mindre! Graden av kunskapsförlust mätte Palm på en skrivarskola där hans blankvers misstogs för prosa.

I stället för att försöka hinna ikapp avantgardet har Palm gjort tvärtom. Han har anslutit sig till det envisa arriärgardet. Från Eddan till Ekelöf hette läroboken i litteratur på gymnasiet. Man skulle gå från det gamla till det nya, från det enkla till det svåra. Men själv har alltså Palm gått en motsatt väg, från modern poesi till en dikt som skrivs med andra traditioner som grund. Detta har han visat prov på med sitt mastodontverk på blankvers: Sverige. En vintersaga.
På äldre dar har han kommit att uppskatta skalder som Evert Taube och Povel Ramel. Folkkära, men inte mindre knepiga för det. Knepiga på ett nästan begripligt vis. Taube är inte ett dugg sämre än Bellman, menar Palm. Ge forskningen 200 år på sig, så ska du se att de hittar dolda djup även i "Calle Schewens vals".
Men det finns även en annan dimension i Palms kritik av modernismen. Framstegstanken anser nog de flesta vara märklig. Men Palm går längre än så. Han tycker att poesin ska vara mindre aristokratisk, fjär och svårtydd. Ja, befrias från "andligt bråte". Är det månne prästsonen som talar? Han skriver också om hur han som ung tappade tron efter att ha tröttnat på den religiösa moralismen. Det var andra tider då (Palm föddes 1931). Prästerna var ännu omgärdade av viss etikett.

Göran Palm är en lysande stilist. Man kan inte låta bli att förundras över hans retoriska förmågor. Hans kritik av modernismen har också vissa poänger. Särskilt när den gått på tok för långt i sin inåtvändhet och blivit knepig för knepighetens skull.
Men att börja skriva blankvers är inte något vi kan gå tillbaks till en masse. Än mindre rimmad vers. Sorgligt men sant. Någon enstaka av oss, ja. Men att poesin som helhet ska återgå till rim, o nej. Den tiden är förbi. Man bör också betänka att "urdikten" med stor sannolikhet inte var rimmad. Tänk på den fornsemitiska litteraturen - Gilgamesh, Enuma elish och Moseböckerna.
"Tack, modernismen, för den tid som varit!" består av både gammalt och nyskrivet material. De äldre essäerna står sig än. En av de mest träffsäkra är jämförelsen mellan Evert Taube och Ekelöf. Det krävs en stor poet för att med sådan exakt sensibilitet skriva om stora poeter. Om inte annat kan Palms bok inspirera till nyvaknat intresse för metrik.

Stilsäker kritik av modernismen

Med lysande stilistik skriver poeten Göran Palm sin modernismkritik, konstaterar Mohamed Omar.