Stig Claessons månglitter

Den sjätte augusti 1995 sitter författaren Stig Claesson i sin stuga, ett arv efter morfadern, och firar sin egen Bokens dag. Det är 50-årsminnet av den dag då "människan äntligen lyckades förråda sig själv", det vill säga då bomberna föll över Nagasaki och Hiroshima. Och Boken som författaren apostroferar är ett räd, beläget där vid morfars stuga.Kopplingen mellan världspolitik och vardagsmylla är ganska typisk för den Stig Claesson som framträder på sidorna i sin nya bok, en pocketdito. Som hans förlag denna gång valt för att härbärgera ett antal (ganska stort) artiklar och texter, tidigare publicerade i diverse medier med absolut majoritet för diverse facktidskrifter som Skogsindustriarbetaren och Metallarbetaren. Men här finns också bidrag som förnöjt exempelvis Svenska Dagbladets läsekrets genom åren.En klippbok, således, vilket Claesson bestämt förnekar.; "Inget av styckena är ett kåseri, och det här är ingen klippbok", säger han i baksidestexten till den lilla orangegula boken, som alltid när det gäller denne ord- och bildskapare försedd med hans träffsäkra illustrationer.Det är för alla Stig Claesson-läsare ett alltid lika kärt vårtecken när en ny bok hamnar på bokhandelsdiskarna. Den här gången är det dessutom således en bok i den genre som kanske är författarens allra främsta: de snabba impressionerna, oftast med sin utgångspunkt i vädrets och årstiderna växlingar och gång och med den hyperrörliga associationsförmåga som gör ett Claessonskt vårtecken snabbt kan utvecklas till en liten lärd odyssé i litteraturens värld. För att så lika snabbt återbördas till jorden och vardagen när författaren klipper av de luftfärder som riskerar satt bli alltför pretentiösa.. Han gör det med humorn, den som i brist på bättre karaktäristik brukar kallas avväpnande och underfundig.Mycket kunde sägas om den lilla behändiga pocketvolym som alltså denna gång fått ersätta de mer påkostade utgåvor som förlaget brukar satsa på. Kanske vill man pröva nya direkta vägar från författare till läsare. Lite synd är det dock att Stig Claessons teckningar i den här versionen inte riktigt kommer till sin rätt.Men texterna är desto mer lysande, även på lite simpelt pocketbokspapper. Och boktiteln, Liv och kärlek, säger egentligen allt vad den här boken handlar om. Livet i alla dess former, minnena från ett långt författar- och konstnärsliv, lusten till livets alla yttringar (inklusive kallt öl på diverse krogar ofta och gärna), livet så som det formuleras av konstnärer och författare (med viss ovilja att förstå den allra nyaste konsten) . Och så kärleken , till Livet och till Kvinnan. Stig Claesson är en slösare, med ord och kärlek, med lust och glädje. Svårt har han att förstå de snåla och ogina, de som inte unnar sig själva och andra att njuta av livet och kärleken. Själv gör han det desto mer, därtill med den orädde sanningssägarens raka rättframhet när han stöter på dumhet, fördomar och ovilja hos andra eller hos sig själv. En man som lägger ut kräftburar i en kräftfri sjö, det är Stig Claesson. Varför? Kanske helt enkelt för att "treva efter månglittret vid vattenytan", ett uttryck för liv, skönhet och kärlek så gott som något.Stig Claessons nya bok borde vara en självklar reskamrat i sommar, vare sig turen går till hängmattan hemmavid eller till avlägsna stränder. Liv och kärlek rymmer texter som räcker länge, och jag ser ingen anledning alls att någon enda läsintresserad skulle avstå från det månglitter Stig Claesson så generöst sprider omkring sig.