Statistik förklädd till text

Vilka konsekvenser får politiska budskap om jämställdhet i olika praktiska (vardags)verkligheter? Detta var huvudfrågan för det samnordiska forskningsprojektet "Jämställdheterna i Norden mellan retorik och praktik - studier av förändringar i offentliga och privata förståelser av modern jämställdhetspolitik". Projektet finansierades av Nordiska Samarbetsnämnden för samhällsforskning (NOS-S) och Nordisk institutt for kvinne- og kjønnsforskning (NIKK) och pågick mellan åren 2000 och 2004.

Hon, han och hemmet är en delstudie inom paraplyprojektet, en brett upplagd undersökning av en praktisk (vardags)verklighet, nämligen hur nordiska barnfamiljer utifrån ett jämställdhetsperspektiv organiserar sin vardag och delar ansvar för hem, barn och arbete. För studien har 30 heterosexuella par med barn intervjuats. Paren är mellan 30 och 45 år gamla och bosatta i Danmark, Finland och Sverige. De har fått besvara frågor som rör yrkesliv kontra familjeliv, lönearbete, föräldraledighet, vardagsrutiner och hemarbetsfördelning, fritid och rörelsefrihet samt samspelet i vardagen, som partners och föräldrar.

Resultaten av intervjuerna har sedan sammanställts och analyserats utifrån variablerna ojämn, mellanjämn och jämn fördelning (av t ex hemarbete eller föräldraledighet). Inte oväntat finns det hos en del par kvardröjande idéer om att män till sin natur är mer arbetsorienterade än kvinnor, att deras arbete också är mer värt och att de är mindre lämpade att ta hand om barn, laga mat eller sköta inköp av mat och andra förnödenheter. Men samtidigt kan författaren konstatera att det finns par som verkligen aktivt strävar efter att leva jämställt. De delar på hemarbetet och ansvaret för barn, de delar på föräldraledigheten och de ser aktivt till att inte breda ut sig på varandras bekostnad.

Samtidigt finns det en mellangrupp - den i mitt tycke mest intressanta - som intar en position mellan de övriga. Där kan man anse att kvinnan är mer lämpad att ta hand om barn och hem, inte för att det ligger i hennes natur som kvinna, men för att hon som individ har personliga egenskaper som gör henne mera lämplig. Där kan man också anse att mannens arbete är värdefullare än kvinnans, men inte för att mannen är man utan för att han som individ tjänar bättre eller har ett mer statusfyllt jobb.

Hon, han och hemmet innehåller många intressanta fakta, men är till sin framställning knastertorr. Den känns, trots att den bygger på intervjuer, helt befriad från levande människors närvaro. Den framstår därför mest som en oinspirerad rapport, som statistik förklädd till text, särskilt om den jämförs med etnologen Lena Martinssons studie på samma tema: Gemensamma liv (1997). Hettar till gör det först i bokens sista kapitel, då författaren, psykologen Eva Magnusson, presenterar sina genuspsykologiska teoretiska ingångar, men då har läsaren sannolikt för länge sedan tappat lusten. Det är beklagligt, eftersom studien rör ett viktigt område.

Statistik förklädd till text

Ett viktigt ämne - jämställdhet i hemmet - har blivit knastertorr text, vilket Agneta Lilja konstaterar är synd.