Engelska och bengali är den amerikanske författaren Jhumpa Lahiris språk. Hemma pratade hon bengali, i skolan engelska. Hon skämdes när hon behövde tala bengali när skolkamraterna hörde det och hon skämdes för att hon blev bättre än sina föräldrar på engelska. Under barn- och ungdomsåren pågick en kamp mellan de båda språken i henne. Hennes föräldrars exil, hennes tvåspråkighet, och hennes rotlöshet har präglat hennes författarskap.
1999 gav hon ut sin första bok, novellsamlingen “Interpreter of Maladies” (“Den indiske tolken”, 2001). För den fick hon det prestigefyllda Pulitzerpriset. Sedan har hon givit ut ytterligare en novellsamling och två romaner. De har blivit översatta till en mängd olika språk och hon har alltsedan debuten blivit en vida läst författare världen över.
I den nya boken “Med andra ord” är det hon själv som är huvudperson. Den handlar om hur hon kom att fästa sig vid ett tredje språk, Italienska. Hur det första mötet med det blev så starkt att hon sedan dess, 1994, längtat efter det. 20 år senare har hon flyttat till Rom.
Boken kallas essäsamling, men det finns en röd tråd igenom den som heter lära italienska. Lahiri berättar kortfattat, levande och väl avvägt om sitt förhållande till språket. Hon berättar om hur det berör henne, visar språkexempel, berättar om processen att närma sig det, svårigheterna, missförstånden, motgångarna och medgångarna.
Det speciella med detta är att hon, den framgångsrika författaren, längtar till ett språk hon inte behärskar till fullo att uttrycka sig på. Ändå överger hon engelskan för att bara läsa och skriva på Italienska. Hon kastar sig ut i ovissheten med en uthållig envishet, stark vilja och stort mod.
Det ger resultat. “Med andra ord” är skriven på italienska i original. Det är en personlig, stark och fin berättelse. Den rör vid författarens djupaste - flykten undan ungdomens bilingvistiska språkkamp. Den flykten blir en nystart för författarskap, en frigörelse från de krav som kommit att ställas på det. Det nya är något hon lär. Det går inte att ställa krav på. Hon förväntas inte ha samma språkliga förmåga som på engelska. Och det är det värt, tycker hon, trots vad de som avråder henne från det säger.
“Med andra ord” är en öppen och ärlig berättelse om en språklig förvandling. Det är inspirerade och angelägen texter som i grunden rör vid hur det kan vara att vara människa och författare, utan hemland.