Rytm, rim, alliterationer och repetitioner. I nya bilderboken Apans abc excellerar författaren Barbro Lindgren i språkglädje och stilistik – varje ord sitter där det ska och allt verkar så självklart och enkelt men är förstås oerhört skicklig gjort och det är svårt att låta bli att stampa takten under läsningen.
I Apans abc har varje bokstav i alfabetet sin egen lilla – sexradiga - berättelse, uppbyggd kring ett djur, som ekorren Evert, grodan Greta, haren Hans, vargen Viktor, björnen Börje, citronfjärilen Cecilia - och icke att förglömma min favorit yllelarven Ylva, som äter ylle och bor i ett par yllebyxor. ”Ylva bor bra”, konstaterar berättaren. Det är kul på ett nedtonat vis, något som också förstärks i Olof Landströms milt humoristiska bilder. Till på köpet tror jag att boken är lärorik – djuren och deras roliga namn i kombination med upprepningen tilltalar minnet.
Smolk i bägaren blir det dock om man råkar heta Rut, vilket ett av mina barn gör.
Just räkan Rut är det mest passiva av djuren i boken: ”Rut kan inte tänka, Rut tror att alla är räkor, Rut tror att världen bara är vatten, Rut vet inte mycket”. Och på nästa sida blir hon uppäten av sillen Svea. Dråpligt och inga onda tankar bakom, absolut, men om alla andra djuren i boken simmar, bygger, vaknar, bor, hoppar, äter, flyger eller åtminstone sover, känns det ändå utpekat att heta just Rut och inte kunna tänka. Då vill man helst hoppa över R. Varpå det förstås blir ett väldigt hack i rytmen.