Splittrad och ytlig mellanbok av Wassmo

Huvudpersonen i Herbjørg Wassmos nya roman Flykten från Frank är den likaledes norska och medelålders författarinnan Sanne. Hon skulle kunna missuppfattas som ett genomskinligt självporträtt, men Sanne har i skarp kontrast till Wassmo varken gått ut i stora upplagor eller blivit kritikerrosad som en betydande epiker. Och bortsett från en del allmänt kloka reflexioner tycks hon inte heller ha samma personlighet - egentligen framstår hon i sin jagberättelse som tämligen profillös och mest ett instrument för att få handlingen att går runt.Därmed är både hon och boken minst ett par snäpp mindre intressanta än de tidigare med rätta prisade och slukade serierna om Tora och Dina. Där berättade Wassmo populärt och flödigt men höjde vardagsrealismen till betydande och gripande levnadsvisdom.Den här gången har hon försökt finna en lätt actionbetonad yttre intrig - med en del rätt krystade detaljer och ytlig spänning - och ett inslag av metaroman, där författarinnan och hennes dubbelgångare (bättre eller sämre jag, beroende på hur man ser det) diskuterar bl a tänkbara fortsättningar på historien de ingår i. Det är inte helt oskickligt hanterat, men mer än en bitvis underhållande lek blir det inte. Kanske upplever sig Wassmo som kluven i en försynt, feminint uppoffrande person och en mer kaxig och handlingskraftig. Men historien blir genom dubbelperspektivet och Wassmos ofta pratsamma stil lite väl utdragen och avspänd.Bäst är nog den tredje tråden i väven, de s k tablåerna eller tillbakablickarna på Sannes barndom och ungdom i en mörkare tid och nordligare landsända. Där är författarinnan sig lik från Tora-trilogin; empatin med mobboffer och osäkra, ensamma kvinnor uttrycks lågmält och tonsäkert.Mansfigurerna i boken ses faktiskt lite mer som schablonartade sexobjekt än kvinnorna. Förföraren Frank är simhoppare och antikvitetshandlare, vilket väl i och för sig kan tänkas, men hans charm, tur i travspel och halvskumma affärskontakter får både frun och älskarinnan Sanne att framstå som ovanligt godtrogna beundrarinnor. Mellan de traditionella relations- och vardagsepisoderna ger Wassmo den här gången också glimtar från en rad miljöer längs Sannes "flykt" genom Europa: tonårsprostituerade i Tjeckien, knarkare och skönhetsmisser i Katalonien och andra tidstypiska offer för utvecklingen. Wassmo tycks bygga på egna reseintryck och har otvivelaktigt det sociala hjärtat på rätt ställe.Men de många ambitionerna och kasten mellan kåseri och allvar gör boken som roman väl splittrad. Den är långtifrån tråkig att läsa och har många fina detaljer, men som helhet når den som sagt inte upp till Wassmos tidigare stora romanserier. Försöket att hitta en ny stil eller genre kan kanske lyckas bättre nästa gång.