Spionerna som grundlurade Hitler

Flera veckor efter de allierades landstigning i Normandie 6 juni 1944 trodde tyskarna fortfarande att en huvudinvasion skulle komma vid Pas de Calais från en armégrupp i sydöstra England, för det hade deras spioner i England meddelat. Ben Macintyre, redaktör på The Times, har skrivit en fascinerande bok om de dubbelagenter som möjliggjorde historiens största vilseledningsoperation. Detaljerna kring de fem personer som utgjorde kärnan i det så kallade Double Cross-systemet kan först nu skildras sedan hemligstämpeln på brittiska underrättelseakter från kriget har tagits bort.

Den osannolika agentgruppen bestod av en serbisk playboy, en spansk hönsuppfödare, en polsk stridspilot, en peruansk playgirl och en hundälskande fransyska. Det var ett gäng internationella äventyrare som sympatiserade med England och därför lät sig värvas av Abwehr, den tyska militärens underrättelsetjänst.

En kugge i systemet var en Johnny Jebsen, affärsman med danskt påbrå och handläggare vid Abwehr. Och sidbytare. Det var han som i ett möte med sin engelska handläggare i Lissabon avslöjade den "raketkanon" (V1-raketen) som Nasisterna höll på att bygga. Jebsens gode vän var serben Dusko Popov, en James Bond-typ med intresse för kvinnor och kasinon. Ingen av dem uppskattade Hitler.

Britterna försåg sina dubbelagenter med delvis korrekt information, men med missledande uppgifter i avgörande delar. Tyskarna kunde aldrig veta säkert om deras agenter var avslöjade och sände meddelanden under brittisk kontroll. Men så var det enligt Macintyre – samtliga var kontrollerade. Den mest fantasifulle lär Juan Pujol, hönsuppfödaren, ha varit. Han hade under sig ett nätverk av agenter i England. Han sammanställde deras rapporter och sände dem via radio till Abwehr. Men det var bara hans själv som existerade. Allt var påhittat, men tyskarna betraktade honom som sin främsta tillgång. Macintyre skildrar allt detta med en viss humor.

En av de spioner som engelsmännen inte lyckades värva var svensken Gösta Caroli, en nazist med bakgrund som silverrävsfarmare utanför Uppsala. Han släpptes med fallskärm över Northamptonshire en natt i september 1940. Men han landade illa, stukade foten och fångades in direkt. Detta var så långt ifrån James Bond man kunde komma. 

Det är segraren som skriver historien. I Macintyres bok är engelsmännen genomgående smarta och tyskarna alltför dumma för att framställningen ska kännas helt igenom övertygande. Men faktum är att tyskarna höll kvar stora styrkor vid Pas des Calais efter 6 juni på grund av underrättelserna. Det var ett för krigsutgången avgörande misstag. Bakgrunden till blåsningen är välskildrad i denna bok.