"God jul" är Jonas Karlssons fjärde bok. Denna gång i ett något längre format än de tidigare novellsamlingarna, om än inte riktigt i fullödig romanstorlek. Berättelsen "God jul" är på många sätt en bagatell om personalen i det lilla samhällets kommunalhus. Ett slags minityrsamhälle med alla dess komponenter av hierarkier, positioneringar och schismer. Och liksom i de flesta småstadskommuner med en sinande budget.
Trots det vill kommunledningen ändå "bjuda" sina anställda och inte minst invånarna på en ”skenbar” julklapp: ett kommunalhus som ska sprida julens glada budskap med ett strålande God jul i form av strategiskt utplacerade elljusstakar i kommunhusets fönster. Så enkelt och genialt! Men så stört omöjligt att utföra. De anställda vrenskas med ett slags anarkistisk dövhet – trots upprepade pm och tillrättaläggande möten från kommunens pampar och fortsätter likafullt att gör som de själva vill.
Det är bokens hela intrig. Spännande som värsta deckaren! Det kunde man väl aldrig tro om kommunalpolitik, i alla fall inte om du frågar mig! Men också avslöjande naken i sin framställning av ickekommunikation och förljugenhet. Av politiska luftslott. Samtidigt som där också finns en humoristisk skärpa och en lätthet i i berättelsens rörelse och språk. Bokens sidor försvinner, dessvärre, med en svindlade hastighet under mina fingrar.
Men ingen intrig utan en hjälte, eller snarare hjältinna. En som trotsar lagar och regler och som får stakarna att skina i ett strålande God jul. Eller nej, inte efter att hon blir avskedad som tack för sitt hjältedåd, då byter hon ut samtliga bokstäver utom U. Som en sista avskedshälsning.