Spännande om vår verklighet

Den har en öppningsscen av nästan klassiskt snitt, Juli Zehs i dag på svenska utgivna roman Fritt fall. När platsen för bokens händelser presenteras, är det ur ett fågelperspektiv. Från de omgivande bergen flyger fåglarna in i staden Freiburg i sydvästra Tyskland. De placerar sig på strategiska ställen, observerar och rapporterar. På plats i floden Dreisam finns redan de bägge änderna Bonnie och Clyde. Även om de senare för det mesta rör sig betydligt kortare sträckor i taget.

Juli Zeh är ett av stjärnskotten i den nya tyska litteraturen. Tidigare finns av hennes hand de båda romanerna Örn och ängel och Leklust översatta. Särskilt Leklust hör till vårt århundrades allra märkligaste romaner hittills. Och det inte bara i språket som är fullt av bilder och poesi, konkret, sinnligt och exakt. Juli Zehs viktigaste litterära tema är moral. Eller snarare vår egen tids avsaknad av övergripande normer och värderingar. Det samhälle hon skildrar befinner sig i glipan mellan två tidsåldrar, 1900-talet med sin devalvering av alla värden och vårt eget århundrade där tomheten och illusionslösheten kanske är de främsta drivkrafterna. Precis som hos föregångaren Robert Musil saknar människorna även hos Juli Zeh vad som skulle kunna kallas egenskaper. Ledan och cynismen intar en framskjuten plats. I övrigt handlar det om en värld, där Nietzsches ord gäller att gud är död.

Det är inte utan att det satt sina spår i böckerna att deras författare är utbildad jurist. Redan i Leklust fanns inslag som hörde hemma inom rättsskipningens domäner. I Fritt fall tar Juli Zeh steget fullt ut och använder sig av thrillergenren för att åstadkomma en lagom gåtfull och spännande historia. Ändå får eftergifterna åt deckarnas idiom ändå sägas vara ett svepskäl för den här romanen. Nog för att där förekommer ett bestialiskt mord. Men ännu viktigare är författarens diskussion om våra bilder av tillvaron. På så sätt placerar sig romanen mitt i den i dag utbredda, naiva uppfattningen att det som står i en bok är sant. Eller att sådant som utger sig för att ha en dokumentär grund skulle äga en särskilt tillförlitlig sanningshalt. Tvärtom är verkligheten en i hög grad diskutabel storhet hos Juli Zeh.

I Leklust utgjorde den moderna spelteorin en viktig del av romanbygget. Den här gången är det i första hand kvantmekaniken som står i förgrunden. På lite håll även den strängteori som inom den teoretiska fysiken försöker hitta överensstämmelser mellan kvantmekaniken och Einsteins relativitetsteori. Likaså spelar den kunskapsteori som utgår från Kant och dennes tankar om tiden och rummet och framför allt det inom filosofin omstridda orsaksbegreppet en inte obetydlig roll. Både när det gäller att peka ut gärningsmannen till mordet och dennes skuld i juridisk och moralisk mening. När Juli Zeh talar om parallella världar och möjliga världar är det dock framför allt konsten och inbillningskraften som står i förgrunden. Och detta samtidigt som en poäng i den här boken är just personernas benägenhet att tänka och inrätta sina liv i överensstämmelse med naturvetenskapens ideal. Det är heller ingen tillfällighet att ett schackspel får stå som en sinnebild för det mänskliga tänkandet över lag.
Att den rena nihilismen på så sätt utgör en av romanens utgångspunkter är knappast långsökt, lika lite som människorna i Juli Zehs berättelse bara delvis kan kallas trovärdiga eller psykologiskt rimliga. Fritt fall är en bok som hårdrar det mänskliga medvetandets sätt att fungera. Grundstämningen är en väldig tomhet, där varken nuet, det förflutna eller framtiden låter sig sättas på formel. För att ingen skall behöva sväva i ovisshet om utgångspunkterna låter författaren den ene av protagonisterna, Sebastian, vara professor i nanoteknologi medan den andre, Oskar, använder sin tid till forskning vid partikelacceleratorn i Genève. Att Sebastians hustru Maike är gallerist i Freiburg spelar mindre roll i sammanhanget, även om just konsten är en av de få utvägar som står till buds i en annars i hög grad intellektualiserad värld. Deras son Liam står för ytterligare en mera vardagsnära och förmänskligad dimension i och med att det är faderskärleken som utlöser det thrillermässiga skeendet.

Detta uppstår först sedan en tredjedel av boken är passerad, och det visar sig inte oväntat att den poliskommissarie Schilf som löser deckargåtan företer en hel del likheter med de bägge vetenskapsmännen. Åtminstone vad tänkandet anbelangar. Vid Schilfs sida lägger man särskilt märke till en annan kommissarie som heter Rita Skura, en till det yttre helt osannolik uppenbarelse, som vänt sin barndoms svaghet att tro alla om gott till styrka, genom att alltid tänka tvärtom mot hur hon gjorde när hon var liten. Juli Zeh har i sina tidigare böcker visat vilken påhittig, klurig och uppfinningsrik författare hon är och dessa egenskaper förekommer i rikt mått även i den nu översatta romanen. Att poesin i språket kanske inte alltid kommer till sin rätt, om man jämför med originalutgåvan, är möjligen något att sakna. Ändå bjuder Juli Zeh också denna gång på ett läsäventyr på högsta nivå. Och det samtidigt som hon på ett intressantare sätt än de flesta i den unga författargenerationen fortsätter att ringa in karaktäristiska drag i vår egen samtids livskänsla.

Spännande om vår verklighet

Den tyska författarinnan Juli Zeh är en av de mest spännande diktarna i den unga generationen, konstaterar Bo-Ingvar Kollberg apropå romanen Fritt fall.