Sorgesaga på gott och ont

Enligt vissa vanliga och rimliga måttstockar är Rör dig inte (en prisbelönt smärre bestseller i hemlandet Italien) en avgjort ganska dålig roman.Det lyser alltför tydligt igenom att författarinnan, Margaret Mazzantini, har försökt hitta en story som ska vara så tragiskt sorglig som möjligt: jagpersonen är en kirurg vars 15-åriga dotter skallskadas svårt i en mopedvurpa; hans eget äktenskap har ungefär vid dotterns födelse skakats av en ytligt sett onödig och obegriplig otrohets- eller kärlekshistoria med ännu ohyggligare konsekvenser, och den yttre spänningen upprätthålls på traditionellt sätt i en tänkt inre monolog riktad till den medvetslösa dottern.Lättflytande stilStilen är lättflytande men med inslag av ganska långsökta och ibland patetiska vändningar. Och man kan inte undgå att känna hur det manliga perspektivet hos den intelligensaristokratiske och emotionellt lite valhänte jagpersonen trots allt silas genom ett kvinnligt filter; somliga känslor och uttryck blir bara för grova, andra feminint subtila på ett inte alldeles konsekvent sätt.Tidlösa frågorOch ändå saknar Rör dig inte ingalunda förtjänster. Den räds inte för att mellan raderna grubbla på tidlösa frågor som "kärleken — finns den egentligen?" eller "hur straffas eller belönas den hänsynslösa egoismen?" Det glimtar till av små gripande och inte bara melodramatiska scener, särskilt ofta då den långtifrån raffiga städerskan Italia visar sitt beroende av den tämligen bortskämde jagpersonen.Äktenskaplig grundOch själva grundtemat, det vällyckade och välsituerade äktenskapet som vacklar mellan artig stumhet och något annat, sakta framväxande mellan "två gamla deltagare i en gångtävling på väg mot en dammig mållinje", kontrasterat mot en fysisk lidelse för en helt motsatt typ av person, är inte så oävet tänkt.Det är kanske också en tidstypisk företeelse för t ex 40-talsgenerationen i många länder. Här ställs det vardagliga självförverkligandet mot en svag religiös efterklang och mot en envis skuldkänsla för bristande omsorg om partnern eller de olika människor man kuggar in i."Jag har räddat många liv, men inte mitt eget", säger den plågade men aldrig offentligt avslöjade kirurgen, och trots den lite grälla färgläggningen här och var kan man nog inte helt låta bli att fängslas.Ibland är det svårt att betygsätta den här sortens romaner med enkla poäng eller stjärnor; det blir en massa "å ena sidan, å andra sidan". Mazzantini lär aldrig bli Nobelpriskandidat, men hon är mer än enbart tidsfördriv.