Sorgen omsorgsfullt dissekerad

Hon älskar oss gränslöst, men vem hon egentligen är förblir ofta en gåta. Joyce Carol Oates senaste roman Älskad, saknad handlar om den kanske viktigaste människan i våra liv, vilket vi förmodligen inte kommer att inse förrän hon är borta - mamma.
Boken är berättad ur den trettioåriga journalisten Nikki Eatons perspektiv. Till skillnad från sin äldre syster Clare lever hon vad släkten betraktar som ett vilt och ansvarslöst liv, till exempel genom att ha ett långvarigt kärleksförhållande med en gift man. Nikkis tillvaro vänds emellertid uppochned när hennes mamma dör. Den gladlynta, godhjärtade Gwen Eaton, engagerad i kyrka och välgörenhet, har blivit mördad, och det är Nikki som hittar henne, ihjälslagen i garaget.

Nikki har svårt att hämta sig från förlusten. Hon får höra att efter rättegången kommer de att kunna "gå vidare", men rättegången blir hela tiden uppskjuten, och Nikki vill ändå inte gå vidare, eller glömma. I stället flyttar hon in i sitt gamla flickrum, klär sig i moderns kläder, tar hand om hennes katt och lär sig att baka hennes bröd. Genom att läsa föräldrarnas brev och papper och umgås med deras släktingar och vänner får hon reda på nya saker om det förflutna, och Nikki tvingas inse att hon inte kände sin mamma. Den osjälviska, förnöjsamma och självutplånande Gwen som bara levde för sin familj var i själva verket en komplicerad kvinna med många hemligheter.
Våldsbrott i allmänhet och mäns våld mot kvinnor i synnerhet har varit ett genomgående tema i Joyce Carol Oates författarskap som de senaste åren rört sig allt djupare in bland skuggorna i det amerikanska samhället. För det mesta har det varit våldsoffren hon fokuserat på, men i den nya boken låter hon radien vidgas och undersöker hur de anhöriga drabbas.

Älskad, saknad är en omsorgsfull dissekering av sorgens olika faser, från den inledande chocken till det slutliga återinträdet i vardagen. Det är också en skildring av en dotters komplicerade relation till sin mor som öppnar för igenkänning för alla som i likhet med Nikki tagit sin mor för given. Det är först efter Gwens död som Nikki kan se henne som en människa, och inte bara som en kärleks- och matmaskin.
I Älskad, saknad visar Joyce Carol Oates återigen vilken skicklig yrkeskvinna hon är. Få författare kan så snabbt och säkert som hon skapa en intresseväckande intrig och karaktärer som berör. Ofta är det svårt att lägga ifrån sig hennes romaner. Den här gången läser man emellertid med en viss otålighet.

Joyce Carol Oates är en nästan osannolikt produktiv författare och den nya boken känns det som om hon har skrivit på rutin. Ibland har hon svårt att variera sina figurer och teman, och det är tyvärr fallet med Älskad, saknad. Den godhjärtade och lite gammalmodiga mannen som skyndar till den utsatta kvinnans undsättning är en välbekant karaktär i många av Oates romaner. I Älskad, saknad är det kriminalkommissarien Ross Strabane, en riddare i säckig manchesterkostym och omaka strumpor som aldrig viker från Nikkis sida.
Språket i romanen är dessutom ganska platt, intrigen innehåller flera förutsägbara vändningar och psykologin är dessvärre ytlig. Krisen efter moderns död får visserligen Nikki att byta frisyr och älskare, men några mer djupgående förändringar är svåra att urskilja.

Älskad, saknad är en roman som inte lever upp till de höga förväntningar som man kan och bör ställa på ett verk av Joyce Carol Oates men den är ändå tillräckligt medryckande för att vara en engagerande läsning. Och budskapet är sympatiskt, till exempel att ett liv som handlat om att sprida glädje och godhet inte är förspillt. Och att man skall värdesätta sin mamma.

Sorgen omsorgsfullt dissekerad

Joyce Carol Oates roman Älskad, saknad lever inte riktigt upp till förväntningrna, skriver Catrin Ormestad.