Snärtigt om Fältets herrar på åttitalet

En ny bok:David Gedin: Fältets herrar. Artonhundraåttitalet (Brutus Östlings bokförlag Symposion)David Gedin, forskare i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, disputerade i våras på en diger litteratursociologisk avhandling om Strindberg och den unga generationen under 1880-talet. För sitt 525 sidor stora verk har han valt en förträfflig titel: Fältets herrar. Artonhundraåttitalet.David Gedin bjuder oss en ypperlig läsning, faktarik, tankeväckande och snärtigt formulerad. En rad stora böcker och avhandlingar har ju redan skrivits om åttiotalet av forskare som Martin Lamm, Allan Hagsten, Karl-Erik Lundevall, Carl Reinhold Smedmark, Melker Johnsson, Elias Bredsdorff och Ulf Boëthius. Gedin behärskar suveränt stoffet i deras verk liksom hela den oerhörda flora av mer specialiserade studier som växt fram under årens lopp.Inspirerad av BourdieuHan har särskilt inspirerats av Pierre Bourdieus teorier om smakens betydelse som social markör, skickligt introducerade i Sverige av Donald Broady. Boken inleds med en översikt av den bourdieuska terminologin och dess tre nyckelbegrepp:kapital, fält och habitus. I analyskapitlen är Gedin sparsam med referenser till Bourdieu, som han över huvud taget anknyter till på ett självständigt sätt. Ett viktigt påpekande av Gedin är att Bourdieu inte tillräckligt starkt markerat de franska kvinnornas underläge i kulturlivet. De saknade exempelvis tillträde till kafélivet som var så socialt och kulturellt viktigt för männen.Gedin har lagt upp sin undersökning så att den ger en klar bild av hur de svenska åttiotalsförfattarinnorna på ett gans­ka fult sätt utmanövrerades av de manliga litteratörerna. Om vi bortser från Strindberg, vars hänsynslösa lansering av detegna subjektet gav honom en särställning, så var åttiotalsdamernas böcker det värdefullaste som kom fram i offentligheten under åttiotalet.Kvinnliga författareMen redan inför övergången till nittiotalet hade männen lyckats hänga begreppet "indignationslitteratur" som en kvarnsten runt halsen på de kvinnliga författarna. Först på senare år har värdet av deras litterära insatser räddats genom specialstudier.Inom kvinnoforskningen har flera uppsaliensare, bl a Eva Heggestad och Anna Williams, lyft fram bortglömda kvinnliga författarskap.David Gedin ger en bred beskrivning av åttiotalet och inkluderar skickligt ledande samhällsforskare och politiker i den löpande framställningen: sådana kraftpersoner som Knut Wicksell, Anton Nyström och Hjalmar Branting. Han försummar inte heller att på åtskilliga ställen anknyta till den värdefulla norska, danska och finländska forskningen om det moderna genombrottet i Nordens litteratur.Huvudpersonen i avhandlingen, ur litteratörernas läger, är Gustaf af Geijerstam som behandlas på minst ett hundratal sidor, en trägen arbetare i den litterära vingården men knappast någon imponerande gestalt. Inte minst var han engagerad i utfrysningen av de kvinnliga författarna. Och i slutet av David Gedins bok står Heidenstam redo att som "fältherren" göra processen kort med åttiotalisterna och gå i spetsen för en ny litterär epok.I det motsatta lägret framstår Svenska Akademiens sek-reterare Carl David af Wirsén som den främste litteraturpolitikern och ledande motståndaren till de unga litteratörerna i alla de sedlighetsstrider som rasade under åttiotalet.Lovande framtidDet är lovande för framtiden att David Gedin vågar antyda att han för sin del vill föra sitt litteratursociologiska verk om det symboliska kapitalet och estetiken vidare fram till storstrejks-epoken och Strindbergs död 1912.