Slas bakom varumärket

Den brukade anlända till kulturredaktionen i månadsskiftet juli-augusti som en av den stundande bokhöstens första titlar. Årets Slas. Författaren och konstnären Stig Claesson hann med en ansenlig mängd titlar under sitt långa liv, böcker med omisskännlig egen stil ofta försedda med illustrationer av denne mångsidige konstnär själv.

2003 kom den sista Slas, en kort roman med titeln God natt fröken Ann, en berättelse om kärlek och död, som så ofta när det var Stig Claessons som suttit vid skrivmaskinen. I slutet av den boken skriver han explicit just om denna skrivmaskin som han nu ställer undan för gott; en tydlig signal om att det var sitt bokslut han lämnat ifrån sig till förläggare och läsare. Åtminstone var det så man som kritiker tyckte sig förstå han vemodiga historia om kärleken till fröken Ann, skrivmaskinen.

För gärna var det så man läste Slas, som en författare som mer tydligt än många använde sitt eget liv och sina egna erfarenheter i sina böcker. Säkert en felläsning många gånger. För Stig Claesson var naturligtvis som alla skapande konstnärer fri att fabulera en historia utan att för den skull nödvändigtvis behöva hämta skeenden och personer ur sitt eget liv. Kanske var det den intima tonen som skapade denna illusoriska närhet mellan författare och läsare. Kanske var det den av Claesson själv odlade konstnärsmyten som sammanföll med läsarens önskan att möta ett äkta geni, en sentida ättling till den mytomspunna Klarabohemen. Redan namnet, Slas, väckte ju sådana associationer, och många var de som tyckte sig känna denne Slas

Själv ville Stig Claesson aldrig bli kallad Slas, och när hans son Nils Claesson nu ger ut den osminkade berättelsen om sin far gör han på ett tidigt stadium klar att det är om mannen bakom myten det handlar. En berättelse om människan bakom signaturen, en historia berättad av en son i ett försök att förstå.
"Jag vill skriva min text utan ilska", konstaterar Nils Claesson: "Jag skriver för att försöka förstå hur detta har påverkat mig".
Med "detta" avses uppväxten i en familj med en alkoholiserad far, en person som den övriga familjen hela tiden måste anpassa sig till. "Att växa upp med detta gör en kall", skriver författaren. Och kanske är det just mer med kyla än med ilska han skrivit sin berättelse. Om Stig, om Stigs kanadensiska hustru Taki, Nils mamma, hon som ständigt var utsett för Stigs trakasserier för sin personlighet, sitt sätt att tala, för sin familj och sitt ursprung. Det rådde ett ständigt pågående krig mellan föräldrarna i det claessonska hemmet, och Taki hade tveklöst sina vapen när det gällde att ge igen för elakheterna. Men det är ändå alldeles uppenbart att det var Stig som var den drivande, den som krävde den övriga familjens markservice, stöd och förståelse för sina excentrisk vanor. Som att dagligen gå till frisersalongen, dagligen träna boxning, dagligen gå på krogen. Ibland dök han upp hemma till middag, ofta inte. Periodvis höll han sig nykter, periodvis inte. När han till sist dog var det inte av den cancer som drabbat den åldrade författaren och konstnären Stig Claesson utan av alkohol- och drogmissbruk. Allt enligt sonen, som tillsammans med sina syskon försökte hitta överlevnadsstrategier, oftast genom att distansera sig så mycket som möjligt från fadern. Men som också ofta fick agera fredsmäklare mellan de krigande föräldrarna, tills dessa slutligen skildes.

Det var familjen som fick vara den "blåbärsmaskin" som försåg varumärket Slas med bränsle. Det var Nils som fick följa med pappa Stig till krogen redan som liten, det var denne pappa som i hustruns tillfälliga frånvaro lät den 5-årige sonen ta del av spritorgierna tillsammans med manliga vänner. "Han lekte Gudfader", skriver Nils Claesson och erkänner oförbehållsamt: "Jag saknade honom sällan." Detta när han som vuxen med egen familj kunde upprätthålla den distans som var omöjligt för barnet Nils.

Nils Claesson skriver en avskalad prosa som inte saknar släktskap med faderns litterära stil. Den far han så småningom åter tvingades närma sig när nedräkningen börjat, när den dominante Gudfadern sakta men säkert förvandlades till en åldrig, sjuklig, alkoholiserad gubbe som behövde omgivningens hjälp för att över huvud taget kunna fungera. "... då förstörs den mur som jag så omsorgsfullt byggt upp för att klara av att ha någon relation alls med honom", skriver Nils Claesson. "Det börjar en ny tid, jag växer in i rollen att vara förälder åt en gammal, sjuk förälder."

Nils Claesson har skrivit en på många sätt berörande historia om hur det är att vara barn till en berömd, beundrad och rentav älskad Slas, en skildring med glimtar från Stockholms kulturella kändisvärld med tidsfärg och tidsmarkörer fångade med stor precision. Glimtarna från faderns författarskap är däremot få; gärna hade man som läsare och beundrare av författaren Stig Claesson sett att sonen låtit lite mer av sådana minnen finnas med i porträttet av fadern.
På något märkligt sätt lyckas Nils Claesson faktiskt beskriva den inte så glamorösa baksidan av faderns liv och kändisskap utan att förnedra eller kränka honom. Mitt i alla sorgliga, solkiga och frånstötande fakta om medaljens baksida finns det ändå en ton av ett slags respekt, kanske till och med kärlek till denne hopplöse far.

Slas bakom varumärket

Det är en ganska solkig bild av verkligheten bakom varumärket Slas som framträder i sonen Nils Claessons i dag utgivna Blåbärsmaskinen, skriver Cristina Karlstam.