Att boken om Mille Markovic skulle bli rörig var oundvikligt. Mannen som just nu gäckar kungahuset är en minst sagt komplex person som det är svårt att få någon sammansatt bild av. Boxare, gangster, omoralisk, moralens väktare, en engagerad pappa, en frånvarande pappa. Under arbetet med boken kom dessutom kungabiografin Den motvillige monarken ut, där Markovic var huvudkälla till skvallret om Kungen och hans vänners orgier i ”kaffeflickor” och stimulansia, han började hota med att publicera bilder på Kungen i komprometterande situationer och blev en jagad man som både polisen och kungens vänner ville sätta stopp för.
Rörigheten i sig är inte det mest störande med biografin utan snarare dess styrka. Historierna kring fotografiernas vara eller icke vara och turerna kring eventuella publiceringar tillhör de mest spännande delarna och har allt som en bra deckarhistoria ska ha. Överklass som tar hjälp av maffian, poliser som beslagtar USB-minnen med bilder på, försök till lönnmord på huvudrollsinnehavaren och en hjälte som klarar sig igenom allt. Kaoset och svårigheten att avgöra hur trovärdiga vissa uppgifter är ger nerv åt boken. Där har också hafsigheten och slarvet en poäng och en orsak.
Sämre är det när Mille Markovic tidigare liv dras. Berättelsen i sig är intressant. Markovic mamma blev mördad när han var tre eller fyra år, troligen av hans farfar, han flyttade med sin far till Sverige, hamnade tidigt i problem, blev svensk mästare i boxning och sedan proffs, kom in i krogbranschen och drev svartklubbar och strippklubbar och driver nu ett slags vendetta mot dubbelmoralen i samhället, där Kungen och hans fina vänner får stå som representanter.
Bokens stora problem är dess brist på detaljer som gör att den sällan lever upp och ibland påminner om en högstadieuppsats. Historien slarvas bort i korta kapitel som ofta känns som oredigerade utkast. Både när Mille Markovic själv intervjuas och andra personer. I kapitlet ”En strippas berättelse” får man möta en tjej som jobbat som strippa. Hon tyckte att det var lite läskigt att klä av sig första gången, kom på att hon inte gillade att dansa och blev manager i stället. Hon tjänade bra pengar, men tröttnade sedan på ytan och lever nu ett ekonomiskt fattigt liv men är nöjd. Det är så allmänt hållet att jag skulle ha kunnat berätta det utan att någonsin varit i närheten av en strippklubb. I kapitlet ”Allt du skulle vilja fråga en gangster om sex” får man veta att Mille Markovic gillar tjejer med snygga kroppar och klass och att han tror att många lider brist på kärlek och sex. Kapitlen som handlar om huvudpersonens tvister med före detta fruar påminner om att titta på Grannfejden på Tv 3. En massa tröttsamt tjafs där ord står mot ord.
Större delen av boken landar där, i småtjafs, gissningar och bortslarvat material. Samt starten på en spännande berättelse om hur maktens män anlitade maffian för att ta hand om ”problemet Markovic”, men den har inte nått sitt slut än och lär inte kunna skrivas klart på ett tag. Tills dess får vi nöja oss med bokens lågupplösta bild av kungen med nakna flickor som lika gärna kan vara manipulerad som inte.