Skräck och hot tar greppet om Uppsala

Senast vi såg Edgar Nordahl stod han på trappan till Carolina Rediviva och blickade förskräckt ut över stadens domkyrka som omringats av gigantiska gröna tentakler. En cliffhanger av episka mått och slutet på första numret av serietidningen 1000 ögon: Tupilak. Nu är fortsättningen, 1000 ögon: Hrafnir här och studenten Edgar tar upp jakten efter sin försvunne vän Olof, och på sanningen om vad som egentligen drabbar Uppsala. Trött och förvirrad ser han syner av skimrande demoner eller är det kanske levande varelser som hotar honom? Något, eller någon har i alla fall tagit ett krampaktigt grepp om hans liv på ett mycket konkret sätt. I Hrafnir träder även två rättrådiga poliser och en anställd på antropologiska institutionen in i handlingen. Det är nog inte att avslöja för mycket, men en av karaktärerna går ett grymt öde till mötes…

I Hrafnir blandas äventyr, action och humor på ett i svenska seriesammanhang mycket ovanligt sätt. Jonas Andersson och Daniel Tholin som både skriver och tecknar sticker ut i ett Sverige där äventyr, latjolajban och övernaturliga teman sällan visas på seriesidorna. Den svenska serien har ju nästan blivit synonym med den självbiografiska berättelsen, oftast gestaltad med ett lätt dystopiskt anslag. Desto roligare är det därför att läsa Hrafnir som fungerar på ett annat plan, för även om en eventuell dystopi skulle kunna vänta runt hörnet för Edgar och hans vänner, är tonen lättsamt underhållande. Men någon ren humorserie är det inte, och de yngsta ska nog läsa tillsammans med någon äldre.

Precis som i del ett avslutas även Hrafnir med en stilsäker cliffhanger som får åtminstone mig att längta till september då den avslutande delen i trilogin publiceras.