Skör poesi i tiden efter änglarna

Den lilla människans vilsna inre liv gestaltat i yttre och inre omständigheter har ofta varit Inger Edelfeldts romanämnen — t ex i romanerna Kamalas bok (1985) och Den täta elden (1987). Så är det också i den nu utkomna diktsamlingen Efter angelus.Ordet angelus är latin och betyder ängel. Och på diktsamlingens omslag finns också ett fotografi av ett par stiliserade vingar, i porslin eller keramik, liggandes på en bergshäll.Då tänker läsaren: En ängels vingar. Det är som om världen nu för tiden inte har plats för traditionella änglar som budbärare. Vi lever i en tid som är efter änglarnas — Efter angelus. Änglarna har tystnat skriver Edelfeldt: "och Angelus / tyst i sitt ide". Men kvar finns det vingar som du kan fästa vid din egen kropp, du kan bli din egen ängel.Och kanske är det i psykologin som den förlösande kraften finns, kanske rentav i den beteenderelaterade psykologin. Ett mönster får jaget i diktsamlingen på rätt köl:Att jag på något visskall återfinna landoch se på fotspårenmed häpnad:här har jag gått förutden förra gångenjag hade fötterVägen till ett helare liv inbegriper också att gå från tysthet till talande och seende. Också det aktiviteter förlagda till männi­skan. Edelfeldt skriver: "'Du måste vara tydlig!' ropar vi / över tundran". Men vägen till ett verbaliserat inre är inte spik­rak. Ändå blir man mer och mer klar över att riktningen går från ett förälskat jags passiva idealiserande om ett drömförhållande, till mer av aktivt jordnära och kommunicerande förhållande med en sundare själslighet.Symbolmättat språkDet är en vackert skriven diktsamling förutom på en punkt. Dikten är grafiskt smal. Radernas korthet hör inte ihop med stilen och de motverkar bildernas dignitet.Men om man läser ytterst försiktigt visar Inger Edelfeldt ändå och åter att hon är känslig för förälskelsens mörka nyanser. Ett ämne som hon har gjort goda romaner av. Här gör hon fin poesi av det. Det blir avskalat och skört. Det blir suggestiva bilder med ett symbolmättat språk. Det är ibland dunkelt och ibland banalt.Allt blevtill hudNu råder sommardjupt i underjordenliksom härEn bländvitluden fjärilläser långsamtalla våra tankarNu finnsvad som helstsom Du och Jag