Skickligt skrivet - men inte mer än så

Under några år på 60-talet var den då tonårige Alberto Manguel en av dem som läste högt ur världslitteraturen för den blinde Jorge Luis Borges. Det måste ha varit en upplevelse som präglat honom djupt. Livet igenom har den i dag drygt 60-årige Manguel odlat en särskild kärlek till böcker och läsning, som också fått sitt uttryck både i de antologier han varit redaktör för, en fascinerande atlas över imaginära landskap och de rikt illustrerade essäistiska volymer om böcker, läsning och bibliotek, av vilka några också publicerats på svenska. Nu har även hans första roman, från 1993, getts ut i fin översättning av Margareta Eklöf.

Född argentinare har Manguel levt större delen av sitt liv i exil, och exilens tema behandlas också i denna roman, som utspelar sig i både Kanada, Argentina, Algeriet och Frankrike. Dramatik finns det mer än nog i dessa liv, som präglats av stridigheter, kolonialism, diktatur, tortyr och där ingen tillåts inbilla sig, ens i korta stunder, att den lilla världen på något sätt skulle vara oavhängig den stora.

Det är en tekniskt mycket välskriven roman detta, men när Alberto Manguel skriver skönlitterärt gör han även det litteraturlitterärt. Trots känsligheten i barnskildringen, den politiska verkligheten, gestaltandet av exilens villkor och den egna erfarenhet som lär ligga i botten för hans roman når den inte utanför den litterära bubblan: Han skriver om erfarenheten som man skriver om erfarenhet. Varje händelse faller genast på plats i ett litterärt mönster, varje gest, varje handling, sidoreplik och till och med varje maträtt som intas i texten laddas genast med en större betydelse, som bär det litteräras prägel.

Det är skickligt genomfört, men når inte högre än det väl genomförda hantverket. Märkligt nog är hans böcker om böcker mera levande i all sin abstraktion än dessa romanens gestalter, vars skuggliv aldrig växer ur och över orden och träffar läsaren någon annanstans än i det avmätt uppskattande estetiska sinnet. Med tanke på vilken utsökt essäist han är - och, för den delen, med tanke på vilken enorm skatt av alldeles självlysande latinamerikansk litteratur det finns, som bara ropar efter att översättas - är det för en gångs skull lite synd att Ordfront inte satsat på något intressantare verk, vare det av Manguel själv eller någon av alla de andra som förtjänar att introduceras för den svenska läsekretsen.

Skickligt skrivet - men inte mer än så

Exilförfattaren Alberto Manguel är en skicklig och spännande essäist. Men hans roman når inte utanför den litterära bubblan, konstaterar Torbjörn Elensky.