Läsa lätt-genren är en form som inte tycks passa någon, allra minst författarna. Ett ”problembarn” som inget förlag tycks komma till rätta med. Otaliga är de kort-korta berättelserna, som knappt ens hinner börja – innan de slutar. Nej, inget väsentligt eller av större intresse tycks bli sagt – förrän nu. Men så är det också Anna-Clara Tidholm som tar till ordet. Dagsaktuellt och angeläget.
”Min brorsa heter Noa” handlar om åttaåriga Saga och hennes familj som bor i en förort till den stora staden, bland höghus och i ett hårdnande klimat. Ett Sverige av idag, där Sagas storebror Noa en dag börjar tapetsera väggarna med hakkors och förkunnar att han bytt namn till Viking. En arg ung man som sjunker allt djupare ner i svartsynthet, ilska och kriminalitet. Han är hård och hatisk, också mot Sagas kompis Anisa.
Genom att skildra denna förgrovning och nazifiering sedd genom ett barns ögon ställer sig också Anna-Clara Tidholm öppen och förundrad till själva problematiken. På ett inkännande och ifrågasättande sätt funderar Saga och Anisa kring Noas förvandling. Med datorns hjälp börjar de också ”forska” kring nazism och Adolf Hitler och all den död och förintelse som ideologin förde med sig. Och Tidholm gör det på precis lagom nivå för att väcka ett intresse och skapa en förståelse utan att det blir för obehagligt. Eller frånstötande. Och det är skickligt och vågat att ta sig an ett så komplicerat ämne.
För inte heller deras mamma lyckas få bukt på fanatismen. Noa sjunker, blir allt mer oregerlig och kriminell. Och slutligen också omhändertagen.
Där på hemmet i slutet av denna korta men så kärnfulla berättelse kan man ana vändningen. Då allt det svarta äntligen bytts ut mot de alldeles vanliga – kläderna.
maria.nystrom@unt.se