Skarp och osentimental närvaro i nuet

Tålamod heter kaktus på arabiska. Tålamod och kaktus har samma betydelse, "att tåla törst". Jag köper en kaktus och tänker att den bästa dagen är en dag av törst. Och nog ska jag väl tåla en motgång?Orden finns i Ulla-Carin Lindquists nu utkomna Ro utan åror. Den är hennes litterära debut. Och final, som hon själv uttrycker det. Till dessa ord återvänder jag gång på gång under läsningen. Jag tror att de säger mycket om författaren. Om hennes mod, tålamod och absoluta närvaro. Så stark att man känner den direkt från bladet. En närvaro som tröstar dem hon ska lämna — och dem som aldrig träffat henne. I sanning en paradox.Ulla-Carin Lindquist, Rapports nyhetsankare i många år, ett proffs med såväl det talade som skrivna ordet i sin makt, har drabbats av ALS. Ett välkänt ansikte med vänlig och samlad blick, som "alla" mött.ALS står för amyotrofisk lateralskleros. En obotlig neurologisk sjukdom som gör att musklerna förtvinar. Förlamningen fortskrider gradvis, ibland snabbt och aggressivt. Talförmågan försvinner undan för undan, möjligheten att sväljalikaså. När andningen inte längre fungerar dör man. Men intellektet förblir intakt under hela förloppet. Liksom känselsinnet, förmågan att känna smärta. Och den får man all användning i världen för.ALS är en absurd och grym sjukdom. ALS är ett hånskratt.Närmare livetUlla-Carin Lindquist ser två vägar. Att vänta i bitterhet och att ta vara på det som återstår. Hennes väg blir den andra. "Döden för mig närmare livet." Att vara i nuet, att vara med barnen. Att känna dofter, att hinnatänka. Att kunna — skratta. Kaos är granne med Gud.Både sinnena och intellektet skärps. Skräcken är att inte räknas med när talförmågan försvinner. Men med barnen kan man utveckla teckenspråk. Tre blinkningar betyder "jag älskar dej". (Hur länge kan man blinka?) Författaren skriver mjukt och innerligt, skarpt och vässat. I vrede och stor sorg, i djup glädje. Känsloladdat och fullkomligt osentimentalt.Få ihop det, den som kan.Hon har gott om galghumor och är gärna drastisk. När ryckningarna i tungan sätter in studerar hon intresserat "den gråmelerade köttbiten". Högerhanden är obrukbar, "blåaktig som en välhängd oxfilé". När behovet av personlig assistans blir akut måste både KOMMUNEN och KASSAN visa sin makt: "vi har våra regler" och "så går det inte till". Och dagen därpå: "JAG har beslutat mig nu. Du beviljas den assistanshjälp du begärt". En stor käft ska man ha, är Ulla-Carins kommentar.ALS drabbar ofta så kallade A-människor. Som vill prestera, som finns till för andra. Jag ska bara ... sen ska jag ... Hur var det möjligt, frågar sig författaren. "Det var inte möjligt. Jag tror att stressen har gjort mig mottaglig för sjukdomen."Ändå skriver hon. Med tre fingrar, med ett finger, med nästippen.Bok som ger kraftUlla-Carin Lindquist är inte bara "en mycket god stilist". Hennes välartikulerade prosa kan plötsligt sträcka sig in i lyriken.Jag har drivits av adrenalinet.Kaos har jag sökt.Hunger har varit mitt bränsleFlykten min följeslagare.Den här boken är en gåva. Given under betingelser som övergår mitt förstånd.Den ger kraft åt alla som öppnar den. Alla.Ett värdefullt medicinskt efterord av professor Martin Ingvar finns längst bak i boken. Sista ordet går med nödvändighet till författaren.När man färdas utan åror är det viktigt att lyfta upp dem ur tullarna.