Med de båda kortromanerna ”Ivan Iljitjs död” och ”Kreutzersonaten” återkom Leo Tolstoj till litteraturen i slutet av 1800-talet. Den ena boken blev en succé, den andra väckte skandal. Efter att ha fullbordat sina stora verk ”Krig och fred” och ”Anna Karenina” övergav Tolstoj litteraturen för att ägna sig åt ett andligt liv. Religionen representerade det enda sanna livet, allt annat var synd. Desto mer förvånande var det när han 1886 gav ut romanen ”Ivan Iljitjs död”. Både kritik och publik blev begeistrade.
Temat i boken hade direkta kopplingar till Tolstojs nyvaknade intresse för andlighet och religion. Huvudpersonen är egentligen döden, som fäller domen över våra tomma liv. Inför döden visar sig både intigheten i vår existens och dess dolda mening. För Tolstoj var denna mening kristen men för moderna människor i dag är den snarare existentiell. Döden avslöjar den existentiella sanningen om livet.
I början av romanen har juristen Ivan Iljitj just dött och en själamässa hålls för honom i hans hem. Anhöriga och kolleger spelar sina roller enligt konvenansen utan att känna någon sorg. Änkan tänker bara på att pressa staten på pengar medan kollegorna tänker på befordringar och nöjen. Andra kapitlet inleds av romanens nyckelmening: ”Ivan Iljitjs livs historia var lika enkel och alldaglig som den var fruktansvärd.” Att ett alldagligt och enkelt liv kan vara fruktansvärt visar Tolstoj i resten av boken.
”Ivan Iljitjs död” är en frän satir över karriärismen och hyckleriet i det ryska samhället. Iljitj är medelmåttan inkarnerad, trevlig, plikttrogen, respektabel. Han lever ett behagligt liv tills han råkar falla och slå i huvudet. Hans tillstånd försämras och snart ligger han för döden. Då drabbas han av dödsångest, men inser att bara döden kan skingra den lögn som dominerar människors sociala liv. Han ställs inför de existentiella frågorna om meningen med lidande och död, meningen med människans existens. I tre dagar skriker han av ångest, varefter han gör reflexionen: ”Döden finns inte mer.” Den kristna symboliken är övertydlig, men det kan man strunta i. Här för predikanten Tolstoj pennan.
Om ”Ivan Iljitjs död” kretsar kring dödens gåta, så handlar ”Kreutzersonaten” från 1890 om en annan sorts gåta: mordet. ”Kreutzersonaten” är den fulländade deckaren som slår det mesta som skrivits i genren. Mördaren är känd, offret är känt, motivet är känt. Ändå spinner Tolstoj en spännande deckarintrig kring sex och äktenskap. Varför finns sex? Varför har vi äktenskap? Han ställer oroväckande moraliska frågor. Men hans samtid chockerades mest av åsikterna i boken och skildringen av knivmordet. Själv intresserar sig Tolstoj för mordets gåta. Finns det ett rättfärdigt mord?
”Kreutzersonaten” är en frontalattack på äktenskapet och kvinnan. Mellan raderna anar man Tolstojs eget olyckliga äktenskap. Umgängeslivet är ett horhus där det gäller att hitta en lämplig partner. Kvinnan har absolut makt över mannen genom hans sexualdrift och samhället stinker av dubbelmoral. Den ideala relationen mellan könen bygger på avhållsamhet. Men i realiteten präglas relationen av hat och fiendskap. Kärlek är en illusion och barn ett elände. I en tågkupé bekänner Pozdnysjev svartsjukemordet på sin fru för en främling. Romanen består av en lång manisk monolog.
Det är fullt begripligt att ”Kreutzersonaten” väckte skandal när boken publicerades. Än i dag är det magstark läsning. Läs den!