Särpräglad röst redan i debuten

Den 36-årige litteraturprofessorn Samson Greene lämnar en dag sitt kontor på Columbia-universitetet i New York och försvinner spårlöst. En vecka senare hittas han vandrande i Mojaveöknen i Nevada. Han har ingen aning om vem han är, eller hur han har kommit dit.

Så inleds Nicole Krauss senaste till svenska översatta roman, Man utan minne. Vid en läkarundersökning konstateras det att Samson har en tumör som trycker på minnescentret i hjärnan, och som fått honom att glömma tjugosex år av sitt liv. Han känner varken igen sin hustru sedan tio år, Anna, sina vänner, eller kollegorna och studenterna på universitetet. Det enda han kan minnas är sin barndom. Också efter det att tumören avlägsnats är minnesförlusten konstant.

Samsons fall väcker uppmärksamhet bland läkare och vetenskapsmän, och en dag kontaktas han av Ray, som driver ett institut för minnesforskning i Nevadaöknen. Han är fascinerad av Samsons tabula rasa-tillstånd, och vill att han skall delta i ett experiment: en annan människas minne skall överföras till hans "tomma" hjärna. Samson, som insett att han aldrig kommer att lyckas återanpassa sig till sitt och Annas gamla liv, går med på att delta i projektet. Men Ray berättade aldrig vad det var för slags minne som han hade valt ut, och experimentet får oanade konsekvenser för Samson.

Den amerikanska författaren Nicole Krauss fick ett välförtjänt internationellt genombrott med sin andra roman, Kärlekens historia, som gavs ut på svenska 2005. Man utan minne är hennes debut. Redan här i hennes första roman står det klart vilken originell och särpräglad röst hon är i den samtida, anglosaxiska litteraturen. Ta till exempel hennes sätt att hantera det centrala motivet, minnesförlusten. Det är förstås ett återkommande, smått klichéartat ämne i populärkulturen, som i allmänhet behandlas som något skrämmande och hotfullt. Samson å andra sidan tycks i hemlighet njuta av sin glömska och vårdar ömt tomheten i hjärnan. I stället för att beskriva honom som ett offer för en tragedi gör Krauss honom till hjälten i en berättelse om en svindlande frihet, och det pris vi är beredd att betala för den. På sitt klarögda, eftertänksamma vis utforskar hon lockelsen i att släppa allt, det bagage av upplevelser och mänskliga relationer som varje människa samlar på sig, och möjligheten att börja om från början och till och med forma en ny personlighet. Det är utan tvekan en kittlande tanke.

Man utan minne är välskriven, och full av kloka och originella iakttagelser och betraktelser om minnets funktion, och vårt sätt att förhålla sig till det förflutna. I synnerhet de första kapitlen är fängslande. Där får vi följa hur Samson och Anna försöker hitta tillbaka till varandra och det liv de förlorat, trots att det är uppenbart de nu är fullständiga främlingar för varandra. Det är fint och gripande. Men när Samson sedan lämnar New York för att bosätta sig på Rays minneslaboratorium förlorar Krauss sitt grepp om läsaren och boken antar formen av en spretig och överspänd "road movie", där Samson, och berättelsen, flackar runt utan riktning.
Ett genomgående problem i boken är att det är så svårt att verkligen engageras av hans öde, kanske för att hans upplevelser är så egenartade. Det är till exempel omöjligt att föreställa sig hur det skulle vara att få en annan människas minne inplanterat i hjärnan, och Samson förblir därför en slags science fiction-gestalt, som det är omöjligt att identifiera sig med. Den mest intressanta karaktären i boken är egentligen Anna, som tvingas acceptera att mannen hon älskar har försvunnit, trots att han fortfarande sover bredvid henne i dubbelsängen. I samma stund som hon försvinner ur handlingen förlorar berättelsen mycket av sitt engagemang, för det som är den bultande hjärtpunkten i romanen är inte om Samson skall återfå sitt minne, utan om han och Anna skall välja varandra på nytt.

Sina många förtjänster till trots är det uppenbart att Man utan minne är ett förstlingsverk, ett preludium till den gnistrande Kärlekens historia. Men även om den har sina brister är det ändå en intressant roman, som tydligt visar på Nicole Krauss begåvning. Och med facit i hand är det ju bara att konstatera att hon har utvecklats i rätt riktning.

Särpräglad röst redan i debuten

Nicole Krauss debutroman Man utan minne är full av kloka och originella iakttagelser men engagerar inte på djupet, anser Catrin Ormestad.