Ett liv, två historier. Som ung är Jonas tystlåten med en ständig känsla av utanförskap. Han hänger med smått kriminella vänner som fördriver tiden med att råna sommarstugor och sniffa thinner. Han irrar runt som ett vilset löv i tillvaron men där finns Rebecka, den enda person han känner någon egentlig tillhörighet till. En dag sker det som inte får hända, Rebecka råkar ut för en olycka. Jonas värld vänds upp och ner, han går in i sig själv och blir ensam med en sorg och en skuld som förtär honom.
Som vuxen familjefar har Jonas liv utvecklats till en enda lång flykt från allt som har med känslor att göra. Där finns ett starkt mindervärdeskomplex och han kan inte uppbåda en närmare kontakt ens med sin egen familj. När Jonas fru berättar att hon vill skiljas ställs livet återigen på ända. Och någonstans där snörs trådarna ihop. När den välputsade ytan rämnar står han där med sin stora sorg och skriker utan att världen hör honom.
Eller gör den det? Någonstans i all misär finns också vänskapen, som håller sig fast i en tunn liten tråd genom slagsmål, haschrökande och utanförskap. Den som knackar på dörren och ställer sig i köket och lagar falukorv när verkligheten blir för tung.
Det är enkelt men snyggt upplagt. De två historierna löper sida vid sida, från en småtråkig men stadig vardag går vägen sakta men säkert utför, mot katastrofen. Föräldrarnas uppbrott vävs stilfullt ihop med Jonas egna skilsmässa som ett skrämmande exempel på hur historien upprepar sig.
Storyn har vi hört förut, killen från förorten som egentligen är snäll men råkar i dåligheter. Karaktärerna är aningen stereotypa; prettosystern, den underdåniga mamman, den frånvarande pappan med det viktiga jobbet. Förklaringen finns förstås i att allt ses ur Jonas ganska onyanserade ögon. Men nog hade berättelsen kunnat tjäna på att ge birollerna mer substans.
Det unika i Sara Kadefors berättelse hittas snarare i skildringen av sorgen, den nakna och svarta. Hon övermålar aldrig, ändå känner man skulden och saknade vibrera över bokbladen Helt klart är det den unge Jonas som får liv i berättelsen. Det är honom man ser fram emot att träffa och honom man lider med. Den äldre Jonas blir ganska tröttsam i sitt undergivna sätt att se på sig själv och världen. Därför blir jag så glad när dessa båda karaktärer slutligen får mötas. Vid sidan av denna klassiska hemvändartematik berättas också en vacker historia om att lära sig hitta kärleken där den finns.