Samtidsthriller utan skygglappar

Maria Küchen är en modig författare. Hon vågar gå mot strömmen. Hon är utrustad med en stor portion civilkurage. Där andra hukar under det politiskt korrekta, av vilken schattering det än vara må, eller bekvämt inrättar sig i den trendigaste mittfåran, sticker Maria Küchen ut. I vårt samhälle är sådana människor inte särskilt välsedda. Om inte annat brukar de som har makten i sluttampen se till att få sista ordet.
Vårromanen Gamarna hör hemma i ett sådant sammanhang. Här visar Maria Küchen ännu en gång sin skarpa blick för vad som sker i det som synes ske i den pågående samtiden. Och för vad som bakom välkontrollerad yta och självrättfärdighet utgör de mera avgörande motiven och bevekelsegrunderna. Att gammaldags dygder och det hederliga livet står sig slätt och sedan länge gjort bankrutt, visste vi kanske sedan förut. Men Maria Küchens sätt att handskas med de här frågorna har ändå en friskhetens tjusning, samtidigt som det väcker respekt. Att läsa hennes bok är att komma i kontakt med en verklighetsbeskrivning som få andra författare klarar.

Sådana upplevelser hör till sällsyntheterna när det handlar om thrillrar. Ändå är det just i den genren hon uppehåller sig i vad som är hennes fjärde deckarroman. Att huvudpersonen heter Sanna Wrede är naturligtvis ingen tillfällighet. Inte heller att denna som är författare till yrket på meritlistan har två böcker med titlarna Krig mot alla! och Jag tar allt!. Just valet av en författare till centralgestalt ger Maria Küchen många tillfällen att uppehålla sig vid den svenska bokutgivningens villkor på en hårt konkurrensutsatt marknad, där säljbarheten mera än kvaliteten avgör vad som publiceras. Men också till att en smula diskutera skrivandets villkor, förhållandet mellan verklighet och fiktion och själva skapandets våndor. Att Maja Lundgrens i förfjol omdebatterade dokumentärskildring Myggor och tigrar spelat en viss roll för utformningen av en av huvudintrigerna är uppenbart. I Gamarna omnämns ett manuskript till en bok med ett avslöjande innehåll. Men här är detta stulet och därmed också tills vidare berövat all sprängkraft.

För att få hjulen att snurra måste en deckare innehålla mord. I Gamarna är de fyra stycken med snudd på ett femte. Den delen av berättelsen sköter Maria Küchen med all ackuratess som genren kräver. Till bokens förtjänster måste dock sägas att det sker utan alltför mycket fördjupning i detaljer. Det är heller inte för att tala till primitiva instinkter av det slaget romanen kommit till. Snarare är det frågan om en intrig så god som någon. I den mån poliser uppträder, spelar de en perifer roll. Ändå besitter författaren en osedvanlig förmåga att dra med sig läsaren i ett skeende som ofta är spännande så det förslår. Där finns också några riktigt ödesmättade nagelbitaravsnitt, skrivna av en som vet hur slipstenen skall dras.

Man tänker sig gärna att den ideala läsaren av den här boken är någon, som är väl förtrogen med deckarlitteraturens värld men vill ha lite mera tuggmotstånd för att få möjlighet att utvecklas en smula. Det är där Maria Küchens människokännedom kommer in. Ibland kan man spåra en viss uppgivenhet inför människosläktet och dess framtidsutsikter. Rentav stänk av misantropi. Men kanske är det mera på sin plats att tala om en illusionslös författare som utifrån en övergiven oskuld vågar utmana allt från feminismen som karriärstege till alliansregeringens flathet inför turbokapitalism, rå egoism eller girighet. Den ekonomiska krisen sedan i höstas ingår bland bokens förutsättningar. Viktigast i det samhällskritiska ärendet är dock ombildningsraseriet av hyreslägenheter till bostadsrätter och de arbetsfria inkomster som där finns att hämta.

Om man så vill kan man dessutom läsa Maria Küchens deckare som en kartläggning av ett samhälle, där de humanistiska och kulturella värdena, empatin och andra intressen än den omedelbara behovstillfredsställelsen lyser med sin frånvaro. Och detta samtidigt som det varken är någon nidbild eller någon skönmålning som levereras. Maria Küchen vågar se med öppna ögon och hon nämner företeelser i dagens värld vid deras rätta namn. Författare av den kalibern behövs det flera av, om vi vill berömma oss av öppenhet och mångfald i debattklimatet.

Samtidsthriller utan skygglappar

Den som är van deckarläsare men vill ha lite mera tuggmotstånd rekommenderas ta del av Maria Küchens samtidsthriller Gamarna, skriver Bo-Ingvar Kollberg.