Samtidsdokument på temat kärlek

Skrivandet och författarskapet är centrala frågor för Eva Adolfsson. Så var det i romanen Förvandlingen, som kom 2005 och temat återkommer i den i dag utgivna En liten historia. Men vad som förra gången dubbelexponerades i en graviditet parallellt med en boks tillblivelse har nu siktet inställt på en berättelse, som också är en roman om kärleken. Till dess förutsättningar hör ett uttalat genusperspektiv. Och som om inte det var nog rymmer den nya volymen dessutom en hel del instoppade, men inte redovisade citat från annan litteratur. Att Roland Barthes och dennes Kärlekens samtal om en omvälvande passions alla stadier och aspekter spelat en inte obetydlig roll för tillkomsten är uppenbart. Eva Adolfsson är väl hemmastadd i senare års idédebatt och romanestetik.

Den bärande konstruktionen består av en uttalad ambition att närma sig kärlekens gränsöverskridande karaktär och skriva om den innanför såväl som utanför tvåsamheten. Det är kärleken som vana och trygghet och som frihetsupplevelse, möjligheter och hot. Och kärleken som fiktion, där förälskelsens rus har flera överensstämmelser med motsvarande känslor hos skapandet. Eva Adolfssons bok har en hel del likheter med dagboksanteckningar. Hennes strategi handlar om att fästa i ord, kommentera och ge form åt sitt eget pågående liv. Att hon skildrar sina upplevelser i jagform är närmast en berättarmetod, inte för att delge läsaren någon uppfattning att det nödvändigtvis handlar om författaren själv. Snarare är det den representativa rösten hos en medelålders intellektuell, litteraturvetare, flerbarnsmor och i genuskampen djupt engagerad som för ordet. Och därmed är det allmänmänskliga perspektivet heller aldrig långt borta. Den här boken är ett samtidsdokument, välformulerat, synpunktsrikt och fyllt av drömmar på en innehållstät och emellanåt poetiskt laddad och skönklingande prosa.

Om än i lite olika utföranden är det några typsituationer som återkommer under skeendets gång. De kan handla om familjeliv både i idyllisk och i nederlagsmärkt form. Dessemellan berättar boken om olika seminarier som huvudpersonen medverkar i, som föreläsare eller debattdeltagare. Men allra viktigast är de episoder som skildrar tillfälliga erotiska förbindelser med olika lång varaktighet. Det är en av dem, som får växlande uppmärksamhet men som pågår romanen igenom, som åsyftas i romantiteln. Att kalla den för liten, är dock att inta en lite väl anspråkslös position. I själva verket framstår denna kärleksaffär som något som kunde kallas en sidogren till själva huvudmönstret i boken, det som har med livets mål och innehåll, själva livsviljan, känslan av att finnas till och det egna jagets värdeupplevelse att göra.
Det som får Eva Adolfssons bok att bli så spännande och delvis omvälvande att läsa hör samman med författarens förmåga att omformulera alla skeenden, impulser, upplevelser, tankar och reaktioner till en historia mitt i jagpersonens eget liv. Där kommentarerna till vad som pågår utgör ännu en berättelse med tillbakablickar, utvikningar och förklarande tillägg. På ett omedelbart plan uppfylls berättarens vardag av ett avhandlingsarbete som gått i stå, av umgänge med barnen, av semester med den man hon lever tillsammans med och av flygresor till och hotellvistelser i bland annat Amsterdam, Berlin och Trondheim. Men på samma gång ryms i dessa triviala händelser betydligt mera omvälvande frågor, som har med allt från känslor av övergivenhet och förluster efter skilsmässor, våldsamma mardrömmar kopplade till den nuvarande belägenheten att göra. Eller med förhållandet till föräldrana och den egna barndomen och uppväxten. När de inte är knutna till de förväntningar, önskedrömmar och stunder av gränslös, himmelsk lycka som samvaron med den älskade utlöser.
Det är i dessa senare sammanhang och i samband med det livets överdåd som i boken förknippas med kärleken, som romanens andra huvudperson Gudmund, svensklektor och litteraturforskare, spelar rollen av befriare och förlösare. Men han finns också med som följeslagare i den nedräkning och uppgörelse med livet som utgör bokens avslutande del, där sjukdom och död är framträdande inslag. På samma gång är det också lätt att se, att mycket av det som återges handlar om bearbetningar av livsvillkor som tillhör tillvarons ordning. Men som emellanåt också ingår i ett världspolitiskt system. Eva Adolfssons blick som författare omfattar inte bara en vardagen närstående verklighet. Den är öppen även för jagberättarens privilegierade situation, där hon kan se att hennes frågor skulle vara lyxproblem i en annan del av världen.

Det är denna spännvidd, både i yttre och inre avseende, som är det inte minst tilltalande när den här boken, som författaren själv säger, är skriven för att "få styrsel" på det egna livet och för att göra det "till något som är ens eget". Det är just i den bemärkelsen Eva Adolfssons roman känns så unik. Och däri att hon för sin berättelse hittat tonfall i dagboksanteckningens närhet, som ger den personliga upplevelsen av livets gång ansenlig räckvidd och allmängiltighet.

Samtidsdokument på temat kärlek

Eva Adolfssons i dag utgivna En liten historia är ett samtidsdokument och en mångbottnad kärleksroman, skriver Bo-Ingvar Kollberg.