Samhällskritiken ger behållningen

Den här deckaren är som en Ikeamöbel: man får mödosamt sätta ihop den själv. Byggsatsen är inte alldeles komplett, och bruksanvisningen är ganska svårtydd. Fast förlaget tycker att Ulla Bolinder "mutar in en ny genre bland kriminalromaner i sitt sätt att genom intervjuer rulla upp hela händelseförloppet."Att direkt anföring hundratals sidor igenom "förnyar genren" som förlaget hävdar vill jag inte hålla med om. Dels är direktcitat som romanteknik i sig inte så värst nyskapande, dels är dialogstilen i Utsaga ofta pratig och seg. Och alla som någon gång spelat in samtal och sedan sökt skriva ut dem inser svårigheterna. Det blir lätt just segt.Det finns nästan bara två slags kapitel i boken: dels odaterade utskrifter av bandade intervjuer gjorda av en fiktiv person, journalisten David Weber, dels daterade utskrifter av polisförhör med olika inblandade personer.Barn som far illa i till synes goda händer är bokens angelägna tema. Amanda som är åtta år försvinner spårlöst — men återfinns efter någ­ra dagar död, mördad. Polisens förhör inleds med föräldrar, vittnen och klasskamrater, och alla ljuger, mer eller mindre.Alltid finns det något som man vill tiga om, till exempel i ett gäng tonårsgrabbar: "Det var den där jävla Jonas i 9c som lät käften glappa när snuten snackade med honom", säger Adrian, en i gänget. Inteens Amandas jämnåriga berättar sanningen — exempelvis om sina tidiga sniffningsäventyr och om föräldrarna som inte bryr sig ett skvatt.Några få kapitel bryter sig ut från det händelsemönster som intervjuerna antyder. Ett är en insändare från vän av ordning som vill att barn ska ges en god start så att "de ska växa upp till mogna ansvarsfulla människor som kan leva i fredlig samexistens med andra". En idealist i lokaltidningen, rätt långt ifrån sniffning, gängbildning och allmän uppgivenhet.Ett annat kapitel är ett brev till polisen från "Stanley", som tycks ta på sig skulden för Amandas död och förklarar det som resultatet av ett sexualbrott. Brevet leder inte till någonting. Polisen vet nämligen mer än man tror.Utan att förta nöjet för framtida läsare kan man väl antyda att Amandamordet klaras upp. Eller gör det det? Är det rätt person man griper? Det kan ju faktiskt också vara en annan ?När man läser nyckelpersonernas dialoger, som polisen omväxlande med David Weber återger, inställer sig en rätt självklar fråga: skulle svensk polis tillåta att en journalist — praktiskt taget i hasorna på dem — intervjuar nyckelpersonerna i förundersökningen av ett rått barnamord?Det här är Ulla Bolinders första spänningsroman. Hon har tidigare skrivit böcker i andra genrer. Det som präglar många goda deckare, en väl underbyggd samhällskritik, finns det en hel del av i Utsaga. Särskilt när hon berör barns utsatthet och vuxnas förljugenhet så hettar det till; här finns ett stort och äkta engagemang. Men tyvärr känns inte Utsaga som en färdig deckare utan som något som läsaren får plocka ihop själv.