Det är med stor förväntan jag öppnar Inte bara mode. Omslaget är så läckert och dräkthistorikern Tonie Lewenhaupt brukar skriva så initierat och bra.
Och nej. Jag blir inte besviken. Texten ger mig nya fakta, nya insikter, nya infallsvinklar och av illustrationerna, författarens egna collage, är det bara att njuta.
Hennes utgångspunkt är klädmodets uppgift som katalysator, som introduktör av omvärldens skiftande synsätt och idéer. Ingenting, tycker Tonie Lewenhaupt, är så känsligt, så lyhört för ett samhälles utbytbara värderingar som mode. Inget annat kreativt uttryck når lika snabbt konsumenterna, inget annat nymornat är lika lätt att prova, pröva, acceptera och anamma.
Hon börjar med upplysningstiden. Det är då mode blir mer angeläget, tydligare och mindre elitistiskt. Vem behöver i detta förnuftets tidevarv guldspetsar eller brokader för att hävda sig? I stället blir engelsmännen dräktmodets hjältar med sina lantligt robusta och bekväma kläder. Härifrån får vi den figursydda herrocken, livrocken, och början till 1900-talets kavaj. Livrocken blir det synliga och högst allmänna beviset på 1700- talets nya strömningar. Inga lagar eller förordningar hindrar någon att bära den nya bekväma rocken. På så sätt manifesterar den enkla rocken en stor och viktigt förändring i samhället.
På 1800-talet får vi det första masstillverkade modeplagget, krinolinen. Den bärs oavsett civilstånd, samhällsklass och status. Frågan är, undrar författaren, om kvinnan samtidigt kan vara den förtryckta ofria varelse som historien påstår. Ingen annan än kvinnan själv bestämmer ju att hon ska bära sin maximalt vida kjol. Vilken man kan närma sig en krinolinklädd kvinna utan att böja sig långt och underdånigt, påpekar författaren och ser krinolinen som ett försvar, en tyst men oerhört tydlig demonstration.
Också det nya kommunikationsmedlet cykeln med tillhörande dräktskick ser hon från kvinnosynpunkt och menar att i slutet av 1800-talet betydde cykeln mer för kvinnans frigörelse än något annat inklusive suffragetternas kamp.
Jag tycker om Tonie Lewenhaupts tidsresa, jag tycker om hur hon för samman klädmode med konst, dans och arkitektur och jag ser samband som jag annars inte skulle ha upptäckt.
Lika mycket gillar jag alla de detaljer jag får på köpet. Som att det i England i mitten av 1700-talet utkommer 33 000 tidningar varje dag, som att ett enkelt förkläde blir damkonfektionens första storsäljare och att en omgång modekläder från 1920-talet väger knappt en tredjedel jämfört med samma typ av kläder från början av 1900-talet.
Dessutom: visste ni att Carl von Linné är att betrakta som Sverige första dräkthistoriker? Än i dag refereras till hans uppteckningar om färg och detaljer på de kläder han såg under sina resor runt om i Sverige.