Sällsamma belgiska äventyr
Journalisten Derk-Jan Eppink lämnade en uppburen holländsk tidning för att i stället arbeta vid flamländska De Standaard. Skillnaderna mellan Holland och Belgien är större än vad man tror, vilket framgår av hans bok Belgianadventures, skriver Torsten Örn.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Derk-Jan Eppink: Belgian adventures. A european discovers Belgium
(Lannoo förlag, Tielt, Belgien, cirkapris 20 euro).
Vad Bryssel är för något vet de flesta. EU:s och Natos huvudstad, Grande Place och Manneken Pis. Men det land i vilket Bryssel också är huvudstad, nämligen Belgien, är betydligt okändare. Alldeles särskilt gäller detta Flandern, den norra halvan av landet, där folk inte talar franska utan den nederländska som vanligen kallas flamländska. Men vad är flamländarna om inte nederländare som förblivit katoliker och efter något av Europas många fredsslut hamnat i Belgien snarare än i Nederländerna?
Framgångsrik karriär
En som umgåtts med dessa frågeställningar är den holländske journalisten Derk-Jan Eppink. Efter en framgångsrik karriär i Nieuwe Rotterdamse Courant (NRC), som är Nederländernas mest inflytelserika tidning, sökte han sig till den flamländska tidningen De Standaard och flyttade till Bryssel. För hans vänner norr om gränsen föreföll hans beslut i det närmaste obegripligt, skriver han i boken Belgian adventures. A european discovers Belgium.
I den boken skildrar Eppink sina sällsamma vandringar och upptäckter i det södra grannlandet, om vilka de flesta holländare uppenbarligen inte vet mer än flertalet svenskar vet om Norge. Hur kan det vara så annorlunda? Förenar inte språket holländare och flamländare? Har de inte samma kulturella bakgrund? Nej, svarar Eppink. Inte mer än tyskar och österrikare, norditalienare och syditalienare.
Självständighetstradition
Trots att det finns många katoliker i de sydligaste delarna av Nederländerna är detta ett av kalvinismen präglat land med en stursk självständighetstradition. Flamländarna däremot har religiöst styrts från Rom och politiskt lytt under spanjorer, österrikare, fransmän och faktiskt även holländare ända till 1830-talet. Två tyska 1900-talsockupationer ej att förglömma. Sådant sätter djupa spår i folkmentaliteten, inte minst i förhållandet till lagar, förordningar och skatter. Det blir snudd på patriotiskt att strunta i dem. Man misstror myndigheterna, man skaffar sig beskyddare och får klienter, man arrangerar sig, man kompromissar.
Organiserat kaos?
Eppink arbetade som politisk journalist, vilket förde honom rakt in i problemen. Han upptäckte den belgiska federalismen med sex parlament och sex regeringar, flertalet med säte i Bryssel. Kan sådant fungera i ett land med bara tio miljoner invånare och en yta som Smålands? Eller är det en omskrivning för organiserat kaos?
Författaren umgicks flitigt med ledande flamländska politiker. Den nuvarande liberale regeringschefen Guy Verhofstadt ägnas ett helt kapitel under den betecknande rubriken Försoningsluncher. Om man får tro författaren, var det kanske bäst för oss andra att den impulsive Verhofstadt inte blev chef för EU-kommissionen.
Kungamiddag
Eppink har dessutom bevakat flamländska kulturella och sportsliga manifestationer. Somliga har rätt kontroversiella rötter i det förflutna, visar det sig. Men det har mer med flamländarnas förhållande till de franskspråkiga vallonerna i Belgien att göra än med deras förhållande till holländare. Det var också mycket lärorikt för honom att bli bekant med Bryssels mycket speciella bostadsmarknad. Som holländsk medarbetare i en belgisk tidning hamnade han en gång rentav på en holländsk-belgisk kungamiddag.
Vaken journalistik
Hela tiden registrerar författaren med vaken journalistisk blick vad som skulle gått annorlunda till på nästan samma språk norr om den nederländska gränsen. De läsare som varken är holländare eller belgare får på det sättet lära sig nästan lika mycket om Nederländerna som om Belgien. Resultatet är förbluffande: Nederländerna påminner mer om Sverige än om Flandern och Flandern mer om Italien än om Nederländerna!
Så stora kan skillnaderna vara bara några mil runt Europas huvudstad.