När man talar om ”68:orna” tänker de flesta på strejkande gruvarbetare och Vietnamdemonstranter. Vissa ser nog skäggiga män med Maos ”Lilla röda” i rockfickan. Betydligt färre tänker på marxistiska LO-ekonomer och radikaliserade utredare. Trots att det i minst lika hög grad var de senare som stod för radikaliseringen av samhällsklimatet. Det menar i alla fall ekonomihistorikern Henrik Malm Lindberg i sin nyutkomna bok ”Drömmen om jämlikhet. Socialdemokratins radikalisering och den svenska modellens fall”. Det är en intressant liten studie av hur idéer och politik hänger ihop. Malm Lindberg konstaterar att det ofta fungerar så att rörelseintellektuella och akademiker driver politiker framför sig. Särskilt under tider av radikalisering. I slutet av 60-talet handlade det om en grupp marxistiskt influerade akademiker och utredare vars arbete fick en stor betydelse i riksdagen.
Så här kunde det se ut: I början av 60-talet kom en grupp sociologer som beskrev hur fattigdomen kunde kvarstå, eller till och med accentueras, mitt i välfärdsutvecklingen. Det inspirerade till den stora ”låginkomstutredningen” 1965 ur vilken det strömmade ut förslag i en aldrig sinande takt. Under 70-talet klubbades de igenom i riksdagen: LAS, Medbestämmandelagen, arbetsmiljölagen. Låginkomstutredningen inspirerade till och med till löntagarfonderna – som höll på att förändra Sverige i grunden. Som Malm Lindberg konstaterar spelar idéer en större roll än vad vi ibland föreställer oss i politiken. De kan till och med rubba arbetsmarknadsmodeller, som under denna tid då tillväxtlinjen ersattes av en jämlikhetslinje. Men då bygger det på att man har politiker med fingret i vädret. En av huvudpersonerna i Malm Lindbergs bok är Olof Palme som tidigt talade om ”låglöneproblemet” och ”klassamhället”. Han hade en stor betydelse för radikaliseringen av politiken.
På det stora hela är ”Drömmen om jämlikhet” en fin liten bok som på ett koncist och sakligt sätt berättar om en dramatisk tid i svensk politik. Den kommer kanske inte med så mycket nytt men genom att noggrant beskriva sambanden mellan forskning och politik, aktivism och parlamentarism öppnar den ett idépolitiskt fönster mot tiden. Boken är finansierad av näringslivets forskningsinstitut Ratio och utgiven på det konservativa Atlantis. Ändå hittar jag inte en kritisk rad om omsvängningen av samhällsklimatet. Boken kunde därför lika gärna ha varit utgiven på vänsterförlaget Atlas.