Om man frågar personer som kan tänkas veta vem Björn Berg var, är det påfallande vanligt att de inte kan placera honom. Ändå tillhör hans teckningar de mest sedda.
I Kajsa Willemarks och fotografen Rolf Anderzons bok Från New York till Lönneberga får vi veta mer om den ständigt arbetande ritmaskinen och världsresenären Berg.
Det var Astrid Lindgren som valde Björn Berg som illustratör till Emil. Valet var så träffsäkert att man kan betrakta Berg som medskapande till denna figur. Men det är som Berg själv säger i boken: ”Det har varit så mycket mer än Emil.”
Berg utbildade sig till konstnär i Paris i slutet av 1940-talet. Men han släppte snart måleriet för ett yrkesliv som tecknare. Han började på Dagens Nyheter 1952 och höll på där i 40 år. Tecknarens tolkning av aktuella händelser tillförde nyhetsförmedlingen en dimension, som det inte längre finns behov av.
Numera är tidningstecknare är ett bortrationaliserat skrå, men det var annorlunda på Bergs tid. I Willemarks bok får vi följa med på en tidsresa från uppväxtåren i depressionens New York, då lille Björn fick sina första intryck av gatans ruffa figurer, något som antas ha påverkat hans sätt att teckna. Bergs bilder känns igen på den rundade linjeföringen. Krumelurer kallade han sina figurer. I teckningarna finns både humor och en pedantisk noggrannhet med historiska detaljer.
Berg var alltid överhopad med uppdrag. Han kunde inte säga nej till en förfrågan och det gick ut över hälsan. Willemark har räknat ut att det mellan 1952 och 2010 utkom fler än 400 böcker av olika slag med Berg som illustratör. Till detta kom det dagliga arbetet med att illustrera Alf Henrikssons dagsvers på Namn & Nytt-sidan i DN. Det var ett mångårigt samarbete som inte bara var angenämt, förstår man av boken. Berg illustrerade också Henriksson populärhistoriska böcker om svensk, byzantinsk och kinesisk historia. Och han reste jorden runt med kåsören Thorsten Ehrenmark.
Berg dokumenterade sina vedermödor i dagböcker. Willemark har haft ett rikt källmaterial. Boken bygger också på intervjuer med Berg och hans hustru Eva Gehlin Berg, också konstnär. Hon ägnas ett kapitel. Det har blivit ett fint vänporträtt. Både Björn och Eva dog av ålder och sjukdom innan boken blev klar.