Den 8 juli fyller Lennart Sjögren 87 år och i dagarna ger han ut sin nya diktsamling ”De andra trädgårdarna”. Han debuterade 1958 och har skrivit sig genom decennium efter decennium.
De poetiska modena har kommit och gått, Lennart Sjögrens poesi har bestått. Vad är orsaken? Jag tror det beror på det ärliga tilltalet.
Här har vi en poet som inte försöker sig på några konstigheter utan som säger sanningar rakt ut. Men mest tror jag det beror på den sakliga pessimismen i hans böcker. Det är en pessimism som paradoxalt nog ger livskraft och hopp.
En syn på livet underifrån som är den jordnära människans. Sjögren har varit bonde på Öland och det har kanske påverkat hans skrivande mellan land och hav. Han är också en erkänd konstnär och motiven för sitt måleri hämtar han från det öländska landskapet.
Sjögren är en elementär diktare i ordets båda betydelser. Dels är han oumbärlig som poet, dels skriver han om de basala livsvillkoren – livet och döden, lidandet och kampen för överlevnad. Där finns även ett perspektiv som kan kallas mystiskt visionärt.
Redan i titeldikten till den nya boken känns Sjögren igen. Den handlar om de övergivna trädgårdarna som ”bjuder in till sig allt / som lever och som är dött”. Den kan läsas som en beskrivning av hans eget skrivande.
”De andra trädgårdarna” är en tunn bok på cirka 50 sidor. Men den har en sådan täthet att jag känner mig alldeles matt efter att ha läst några dikter. Så fungerar bra poesi. Den triggar igång en massa tankar och känslor som rubbar invanda föreställningar.
Hos Sjögren finns en desillusionens glada kunskap i det låga. Han skriver till exempel om en fluga, om sidensvansar eller ett grässtrå som blir bilder för existentiell utsatthet. Ändå lyser en trotsig livstro genom svartsynen. Allt är redan för sent, och ändå inte.
"Människor av aska
sitter på bänkar av aska
runtom är vintern stark
de talar om framtiden"
I ”De andra trädgårdarna” dyker även slaktdjuren upp. De förekommer i flera av Sjögrens böcker. Men här vaknar de till liv, reser sig och riktar ”hornen mot solen”. Det blir en bild för visionen av ett liv bortom död och lidande under en anan sol både för djur och människor. Människorna har inte någon privilegierad ställning i Sjögrens diktning utan de delar livsvillkoren med alla andra varelser.
Det finns poesi som känns klassisk redan vid första läsningen. Lennart Sjögrens nya bok ”De andra trädgårdarna” är ett sådant slags poesi.
Läs den!