För den fattige finns alltid många goda råd. Ta dig samman! Spara! Sök ännu fler jobb!
Men vad ska killen göra som ligger hopkrupen och huttrande på hårdpackad, pakistansk jord under sin mammas brits och det är kallt och daggvått? Hans far är kock, hans mamma ... Ja, hon har sett folk dra in till stan förr och har lärt sig leka vänteleken. Allt kan nog bli bättre, eller hur?
Det där livet ska killen som ligger och fryser inte vara med om – och det är därför han lyssnar på råden han får i självhjälpsboken ”Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien”.
Till stan!
Till skolan!
Kolla filmer, men kolla inte in tjejer!
Och samtidigt insjuknar hans mamma, hans egna affärer ökar, försäljartakterna sitter allt bättre – och han får rådet att bli mer hänsynslös. Och se till att ha en utväg.
Det är exakta bilder från studenthem, hyllor med mat, reklam för antibakteriell tvål, tillståndsmyndigheter och jag läser och glömmer bort att andas.
För det är ett tilltal som är inbäddat i något vänligt som slipas allt mer ovänligt. Det är helt enkelt en tonsäkerhet som är smått sensationell.
Och framför allt är det här berättandet fyllt av kontraster som upptäcks längs vägen: Så här är världen.
Hur kan den bli?
Hur kan en kille som legat på hårdpackad jord bli fri?
Och vad gör vi?
Mohsin Hamid, som själv växte upp i Pakistan, och blivit åtminstone hyggligt rik efter Nattsvärmare och Den ovillige fundamentalisten, vet alltså precis vilken temperatur han ska hålla.
Det är några grader satir, några grader drift, några grader samhällskritik, några grader förtvivlan – men framför allt: många grader djupt känd mänsklig värme. Efterklangen har ett högre värde än det som kan stoppas i plånboken.