"Visserligen genomgår hemmet f.n. en kris. Men trots det finnes hemmet dock där som ett ideal för människornas samliv." Orden är ärkebiskopinnan Anna Söderbloms, de handlar om behovet av fler hemsystrar och de fälldes 1929. Men de kunde likaväl ha fällts i dag.
I Finland har man det senaste decenniet talat om "nyhjälplöshet" i samband med yngre generationers tafatthet när det gäller att sköta barn och rent praktiska sysslor som städning, tvätt och enklare matlagning. Visserligen finns det tv-program som Supernanny och Rent hus men hemsystrarna finns inte längre.
Om dem - eller rättare sagt om Hemsysterskolan i Uppsala - har Kerstin E Wallin skrivit en liten bok som är ett inspirerande stycke kvinnohistoria: skolan som grundades 1915 och bestod till 1972 var nämligen ett verk av kvinnor för kvinnor (även om det är Manfred Björkqvist som brukat få äran) och den erbjöd en social service långt före sin tid.
De unga kvinnorna fick en grundlig utbildning i praktiska ämnen men de skulle också bildas och deras karaktärer danas: verksamheten stod implicit på kristen grund men från och med 1940-talet tycks den kristna etiken intressant nog ha ersatts av sexualetik och dessutom tillkom samhällslära och social lagstiftning. Rustade med tyg till en svart ylleklänning, två bomullsklänningar, två kulörta och sex vita förkläden - sömnaden skulle de under de första decennierna stå för själva - skickades de sedan ut i världen, i första hand för att ge fattiga familjer stöd och trygghet.
De fick tampas med mycket - snusk, sjukdom, fulla karlar - och inte minst med oväntade sysslor: grisskötsel eller slakt. De fick aldrig säga: "Det kan jag inte." De fick uppvisa diplomati. När en syster frågade hur omöjliga barn skulle hanteras svarade skolans ledning att föräldrarnas auktoritet aldrig fick misstänkliggöras och att det i fall där föräldrar och hemsyster var oense krävdes "stor takt att på övertygelsens väg leda föräldrarna in på nya banor."
Varför finns det då inga hemsystrar i dag?
Paradoxalt nog därför att deras utbildning var för gedigen, därför att det arbete de utförde inte ägnades - och än i dag inte ägnas - den samhälleliga respekt det förtjänar. Hellre ville man - och vill - ha snabbutbildad - och därmed lågavlönad - arbetskraft. För som en riksdagsman formulerade 1973: "För att snyta ungar och steka fläsk behövs ingen utbildning alls."
I dag är det i första hand äldre som genom hemtjänsten får ett socialt stöd i hemmet och också det naggas i kanterna. Med nostalgi tittar jag på bilderna i Wallins bok: där står de i sina stärkta förkläden, hemsystrarna, kapabla, idealistiska och frimodiga, och jag tror att de liksom Wallin undrar om det verkligen kan vara sant att barnfamiljerna inte längre behöver stöd.