Rummen mellan husen

Rummen mellan husen, det offentliga rummet. Landskapsarkitektens område. Något som är lika viktigt för oss som husen själva. Men hur tänker landskapsarkitekten? Ett ämne som bör intressera oss som följer det tillsynes eviga planerandet av Slussen i Stockholm, och det pågående arbetet i Uppsalas stadskärna, där en paradgata planeras mellan Carolina Rediviva och Vaksala torg. I boken Om Landskap av Jonas Berglund, Åsa Drougge och Göran Lindberg, som arbetar på Nivå landskapsarkitektur, tar vi del av deras bidrag i det offentliga rummet. De visar på stor bredd och boken som, av tonen att döma, riktar sig till den allmänt intresserade, har sina förtjänster. De omvandlar en gammal deponi för schaktmassor från gatuomläggningar på en höjd i Sundsvall, till en stor rund betongform som fungerar som utsiktsplats över Selångerdalen. Och de arbetar i den rena stadsmiljön, som Sätra centrum och Liljeholmstorget i Stockholm. Ambitionerna är höga. I ett i boken inledande samtal mellan författarna och skribenten Malin Vessby tydliggörs förhållningssättet. Den viktigaste frågeställningen för dem gäller ”varför?”, det vill säga, landskapsarkitektur ska planeras och utföras med ett motiv. Äntligen en bok om landskapsarkitektur, av landskapsarkitekter där både idé och form förenas, tänker jag efter att ha läst det inledande samtalet.

Vilket tillfälle för Berglund, Drougge och Lindberg att diskutera just motiv både i stora drag och i detalj när de gör en bok fylld med sina egna projekt. Men paradoxalt nog lyser motivdiskussionen med sin frånvaro. Ta till exempel Liljeholmstorget där de lagt in stora blommor i sten i torggolvet. Dekorativt ja, men man vill ändå veta varför. Det som berättas är ett rent konstaterande – att man helt enkelt valt mönstret för att det ger ”bildmässiga kvalitéer”. Men vi vill ju veta varför man valt just blommor och inte någon annan form som också ger en sådan kvalité. Och den övergripande ambitionen med torget: ”Vi hoppas att platsens formgivning hjälper till att sätta stadsdelen på kartan.” En förståelig ambition, men någon sammansatt bild om stadsdelen och torget får vi tyvärr inte. En bok av det här slaget – om landskapsarkitektur, av landskapsarkitekter – är inte helt vanlig och skulle i bästa fall fungera som en brygga mellan de som planerar våra parker, stråk och torg och vi som lever i dem. Vi som är intresserade av rummen mellan husen vill förstå varför och hur de besjälas. Inte minst i dag i relation till vår egen stadsmiljö som förändras kontinuerligt. Även om flera av projekten är spännande att titta på, saknas alltså ett fördjupande resonemang. Jag kan bara hoppas att ett resonemang om varför man väljer ett formelement är mycket närvarande både i detalj och i stort i Uppsalas nyplanerade stadskärna.