Rotlös akademiker med proletär bakgrund

Lars Ove Seljestad är en norsk universitetslektor i sociologi, som vid 45 års ålder debuterade som romanförfattare med Blind. Det är en något omstridd men i varje fall kraftfull skildring av en person med ungefär samma bakgrund och kanske också temperament som författaren. Den har nu kommit ut också på svenska och har en del speciella kvaliteter som borde kunna inspirera också andra författare med nyfikenhet på samhällsfenomen och kanske erfarenhet av så kallade klassresor. Sådana är kanske inte fullt så vanliga som det kan förefalla i det offentliga samtalet, och Seljestad har skarp blick och självfallet god teoretisk kunskap om fenomenet.
Blind är en driven och intressant debut som skiljer sig från det mesta genom att författaren medvetet använder sin fackkunskap i sin miljö- och människoskildring. Personerna och händelserna framstår som sällsynt typiska exempel på allmängiltiga sociologiska lagar: Geir Kinsarvik - Seljestads alter ego - är den rotlöse akademikern med proletär bakgrund, stark karriärlust och klumpigt handlag med kvinnor. Hans far är den prototypiske norske industriarbetaren, som hyllar kollektivet på ett närmast patetiskt och parodiskt sätt men med ett hyperintellektuellt resonemang och ordalag som bitvis totalt svär mot hans robust maskulina sociala profil.

Seljestad har här och var gett avkall på detaljrealismen för att i stället förstora och förtydliga vad han vill ha sagt om de grundläggande mekanismerna bakom folks känslor, handlingar och konflikter. Samtidigt lyckas han åskådliggöra drivkrafterna bakom de ledande politiska ideologierna på ett sätt som trots "överdrifterna" blir analytiskt och beskrivande snarare än partiskt och agiterande. Det är en stark bedrift.
Seljestads språk - han skriver på nynorska med dialektala drag - är muskulöst och ytterst energiskt; han arbetar med enkla klara färger och oftast mycket korta meningar. Geirs fars "tal" till sonen om att inte gå "läsvägen" utan stanna bland "de många" på smältverket i Odda - en tung industriort på Västlandet - är furiöst, vältaligt, fullt av omsmält sociologisk kunskap. På så vis fungerar Blind faktiskt i praktiken som ett slags lärobok, vilket inte utesluter att den också är en ovanligt bra debutroman, trots att den ibland struntar i en del av fiktionslitteraturens finlir. Han låter till exempel fadern tala om utbildningsrevolutionen som "en implosion, en assimilering och transformering av arbetarklassens värden, kunskaper och talanger för systemtrogen rövslickning" etcetera.
Här blandas Seljestads och Kinsarvik den äldres språk huller om buller, men effekten blir inte sämre, bara annorlunda än i den vanliga psykologiska realismen.

Seljestads skildring av sitt alter egos sexuella erfarenheter är också både mer objektivt registrerande, närgången och typologisk än man är van vid. Det börjar med en otäck mobbningsscen på ett tonårsparty, där de båda tongivande flickorna i Geirs niondeklass framstår som lika grymma egoister som de mer fysiskt aggressiva pojkarna. Det fortsätter med andra varianter av gruppsex och våldsinslag i äktenskapet. Seljestad säger åtskilligt som nog stöter en del feminister, men det verkar som om han känner sig tvingad att i något slags rättvisas namn blottlägga även kvinnliga fördomar och fåfängor, till exempel då det gäller social karriärism. Han brottas med samma problem som många andra i dagens samhälle: hur ska man hantera dem som råkat få lite mer än genomsnittligt av testosteron och lite mindre av hjärnceller eller empati?
Geir är en olycksfågel, som råkar ut för oavsiktlig skadegörelse, bordellbesök och elevsex som professor i Bremen, medan författaren själv nog har bättre utvecklad självbesvarelsedrift på sin tjänst i Oslo. Men häftigheten och kluvenheten inför sociala fenomen är antagligen något som förenar dem. "Kunskap är frihet, kunskap är kontroll", tänker säkert båda. Här finns många goda formuleringar om norskt natursvärmeri, om "viril alkoholiserad maskulinitet" och om folks behov av och fångenskap i kollektivet.

De klasskillnader Seljestad noterar och dissekerar har nästan inget med inkomstnivåer att göra utan med allt möjligt annat, framför allt med klyftan mellan teoretisk och praktisk utbildning och verksamhet. Ironin slår åt flera olika håll men den är alltid laddad med allvar och vilja att förstå.
Seljestad är ett nytt tillskott till de många betydande norska författarna just nu och som ofta heter något just på -stad (Solstad, Kjærstad, Fløgstad). Kanske finns det någon sociolog i Uppsala eller Stockholm med rötter i Borlänge eller Oxelösund som skulle kunna göra en liknande effektfull entré på den litterära scenen?

Rotlös akademiker med proletär bakgrund

Sociologen Lars Ove Seljestad debuterar med en kraftfull samhällsanalytisk roman, i vilken han blottlägger de drivkrafter som finns i dagens olika samhällsskikt, menar Tore Winqvist.