Roth om erotik och åldrande

Nathan Zuckerman heter huvudpersonen i en lång rad romaner av amerikanen Philip Roth, av vilka den nionde och sista i dag kommer i svensk översättning som Vålnaden försvinner. Zuckerman är ett nästan övertydligt alter ego för Roth själv: en åldrande judisk författare med rötter i och kring New York, som nu hunnit bli dryga 70. Han har i elva år isolerat sig på landet i New England men råkar vid ett sällsynt besök i storstaden förälska sig i en ung gift författare in spe. Det sätter fart på dramatiken och på den legering mellan fiktion och egna erfarenheter som är typisk för Roth. Stilen är sig lik, vårdad och oftast långsam och eftertänksam men med en dold intensitet som är ett av många för författaren och hans huvudperson gemensamma drag.

Till det som färgar och komplicerar handlingen hör att Zuckerman numera är både impotent och inkontinent, vilket inte hindrar honom från starkt erotiska fantasier om den unga vackra Jamie. Ett av de avgjort bästa greppen i den nya romanen är de inskjutna avsnitt i dramaform där Zuckerman fantiserar vidare om hur hans närmanden till Jamie skulle kunna utvecklas. Här ökar tempot, replikerna låter naturliga och övertygande, och samtidigt är de så typiska exempel på just det nästan hallucinatoriska önsketänkande som vi lite till mans kan ägna oss åt och som utgör en kärna i det litterära skapandet.

Om Zuckermans tidigare liv får man veta minsta möjliga, och "Vålnaden försvinner" kan läsas lika gärna utan att man bekantat sig med de föregående delarna i serien. Det finns här som tidigare ett drag av tydlig och målmedveten konstruktion: händelserna ger Roth chans att reflektera över åldrandet, sexualiteten, det judiska arvet - ett genomgående tema hos honom - och det amerikanska samhället just nu. Men det fiktiva skelettet är väl draperat i händelser och personer av kött och blod. En ung viril litteraturvetare tänker "avslöja" en av Zuckermans avlidna författarkolleger och förebilder, och Zuckerman blir plötsligt indignerad, handlingskraftig och på sätt och vis ung på nytt. Själva staden New York med sin rastlöshet påverkar honom också.

Roth kontrasterar här liksom ofta tidigare sitt judiska persongalleri mot representanter för den anglosaxiska överklassen, i sina demokratiska östkust- respektive republikanska Texas-varianter, och han har åtskilliga spirituella iakttagelser kring förrförra valet. Att varken han, Zuckerman eller huvuddelen av läsarna gillar Bush hör förstås till det självklara, men miljöskildringen blir aldrig onyanserad även om den egentligen är en bisak för Roth. Det som engagerar honom är konflikter som den mellan en åldrande etablerad författare och en ung, testosteronstinn och frilansande kollega, den vackra Jamies situation mellan den tidigare älskaren och den snälle och avgudande äkta mannen, och den livslångt sörjande älskarinnan Amys blygsamma liv som tumörsjuk översättare. Konflikten mellan livsintensiteten och det skeptiskt iakttagande förnuftet är ett viktigt tema även i denna sena Roth-roman, som i varje fall inte innebär någon avmattning jämfört med de närmast föregående.

Roth om erotik och åldrande

Philip Roth är sig lik, men med nya intressanta variationer, i sin avslutande Zuckerman-roman Vålnaden försvinner. Bäst är de insprängda fantasidialogerna, tycker Tore Winqvist.