Romandebut med bloggvarning

Sabina Strand har en historia att berätta men saknar den nödvändiga formen, skriver Astrid Claeson.

Sabina Strand

Sabina Strand

Foto:

Litteratur2007-05-21 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
EN NY BOK. Sabina Strand debuterar med en bok som från början var en blogg. Någonstans har jag läst att hon började skriva sin blogg som en sorts terapi efter att hennes sambo lämnat henne. Efter etiska ändringar och viss fiktonalisering är bloggen nu en roman. Hur mycket som är ändrat från de ursprungliga texterna går inte att säga eftersom bloggen är borttagen från nätet. Men det verkar inte vara mycket eftersom man på en blogg kan skriva samma sak åter och åter - det kan ändå kännas nytt för läsaren i och med den uppbrutna formen - men en roman av det här slaget kräver någon form av framåtrörelse.

En kvinna har blivit lämnad av sin sambo efter ungefär två månaders samboskap. Han är på alla sätt en idiot som brutit ned hennes självförtroende. Otrogen, lynnigt och ständigt kritiserande henne. Det är alltså en historia om psykisk misshandel och om att bli en av de där nedbrutna kvinnorna. Absolut värt att berätta om. Men ett av de största problemen med romanen är att jag som läsare verkar förväntas veta vem det anonyma berättarjaget är. På bloggar kan man ofta få veta ganska mycket om vem det är som skriver om man klickar på länken med mer information, eller så läser man bloggar där man redan är bekant med skribenten. Jag tror att intentionen med Saker jag och min sambo tyckte olika om var att skriva en roman baserad på en egen upplevelse. Men det verkar som om bloggandet stått i vägen för att göra texten till en romantext. Den är skriven så frejdigt och ironiskt med så många upprepningar att jag blir förvånad när den går ned i tempo. När jag tillåts känna något för den kvinna som uppenbarligen är författaren själv. Kvinnan har velat bli gravid med sin sambo och blir det. Men han övertalar henne att göra abort. Och när hon föder fram ett embryo i badrummet och vill klappa det, inte kan förmå sig att spola ned det, då finns där något - ett verkligt berättande och inte en blogg i bokform som säger sig vara fiktionaliserad (vilket den alltså mycket väl kan vara), låt oss kalla det bloggroman - en genre som jag misstänker att vi kommer att få se mer av.
Sabina Strand
Saker min sambo och jag tyckte olika om
(Norstedts)