Rasmus Fleischer är något av en internetprofil, känd som debattör och skribent, framför allt genom bloggen copyriot.se, men också som en av grundarna till den upphovsrättskritiska grupperingen Piratbyrån. Numera doktorand i samtidshistoria, men även verksam som författare till hittills två böcker: 2009 publicerades skriften Det postdigitala manifestet – hur musik äger rum i förlaget Inks manifestserie, och lagom till bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2011 utkom Boken och Biblioteket på samma förlag.
Boken och Biblioteket består av två essäböcker, sammanbundna med pappersgördel i en dubbelvolym. Gemensamt för volymerna är att de diskuterar aktuella frågor rörandes bok- och biblioteksväsendet i framför allt Sverige, med några återkommande teman och stråk. Fleischer pratar definitioner och samtidshistoria, granskar med lätt hand institutioner och kulturpolitik, samt benar ut ett antal särskilt uppmärksammade frågor. Lägg till det ett visst visionärt inslag.
”Detta är utan tvivel en bok. Den väger 230 gram, är 20 centimeter hög, 13 centimeter bred och 13,5 millimeter tjock.”
Inledningen till Boken är ett sätt att dra uppmärksamheten till boken (och ”Boken”) som materiellt föremål, en tanke som också slår igenom i verkets formgivning; båda volymerna är pastischer på föreställningen om ”boken”, så som den har definierats sedan den inbundna codexen slog igenom.
Under de senaste 5000 åren har boken och metoderna för att framställa den genomgått ett antal avgörande transformationer. Genom penna, tryckpress, datordriven ordbehandling, från lertavla till papyrusrulle, till codex. De olika formaten har präglat sina respektive tidsperioder, transformationerna har skett långsamt och gradvis. Nu när vi står inför ytterligare ett skifte, mot den digitala boken, tycks utvecklingen gå desto fortare. Kanske för fort för att vi ska hinna uppfatta vad som händer, än mindre hantera de digitala paradoxer som ofrånkomligen uppstår.
E-bok, ljudbok, print-on-demand är alla tre fenomen som hänger samman med utvecklingen av digital teknologi – en teknologi som har fått konsekvenser. Förutom att begreppet ”bok” sedan ett tiotal år tillbaka håller på att vidgas, har den provocerat fram två motsatta hållningar till boken, av Fleischer kallade ”formatnihilism” och ”formatfetischism”. I en fiktiv dialog, späckad med klichéer från debatten (bokens lukt!), raljerar Fleischer över bägge dessa positioner – den ene nostalgiskt tillbakablickande, den andre okritiskt framtidshetsande. Men de mest avgörande konsekvenserna av skiftet mot det digitala har inte med en boks doft eller tyngd eller taktila känsla att göra. Inte heller handlar den om möjligheten att ta med sig femtio böcker på semestern. De verkligt intressanta frågorna finns inom kulturpolitiken. Fleischer diskuterar allt från bokmomsen till konsekvenserna av bibliotekens utlåning av e-böcker.
Det han visar är att vi inte kan ta för givet att de premisser som kulturpolitik byggs på är särskilt genomtänkta, logiska eller ens i fas med tiden. I bästa fall är de ideologiska resonemangen bakom kulturpolitiska beslut välvilligt grumliga, i värsta fall en intellektuell soppa där diverse lobbyister har haft för mycket att säga till om.
Bäst är Fleischer när han från sitt prövande och pålästa perspektiv petar på kulturpolitiska byggen och, gärna i snärtiga formuleringar, visar hur skrangliga de är. Flummigast i utläggningarna om det utopiska biblioteket, och roligast i det avsnitt som behandlar Internets nya ”skräplitteratur”, författad av robotar.
Den berättartekniska strategin att börja reflektera över någon av kuggarna i bokvärldens stora maskineri (tryckorten, isbn-numret, print-on-demand-pressen), för att landa i ett större, ofta visionärt, resonemang är mycket effektivt. Mer tyngd hade dessa resonemang fått om Fleischer hade använt sig av en notapparat. Avsaknaden av, ibland helt nödvändiga, källhänvisningar är en brist som, trots Fleischers pedagogiska ton, ibland får texten att upplevas som hal och lite opålitlig. Och som läsare kan man känna en stark önskan om att få möjlighet att göra en egen bedömning.
Min uppfattning är att Fleischer har en sammanhållen vision som går som en undertext genom verket, men som ibland är svår att nagla fast. Öppenhet är ett nyckelord. Information, urval, allmänhet, oberoende, medborgarskap ett par andra. Kanske borde nästa steg vara ett bok- och bibliotekspolitiskt manifest med tydligt formulerade programpunkter. I högsta grad behjälpligt, både för branschfolk och yrvakna politiker.