Det är märkligt att så få tidningar har recenserat den turkiska författaren Elif Shafaks Bastarden från Istanbul som nyligen kommit ut i svensk översättning. Romanen är en läsupplevelse, något av det bästa jag läst på länge.
Elif Shafak skriver på turkiska och engelska. Hon tillhör de främsta turkiska författarna vid sidan om Orhan Pamuk. 2006 anklagades hon för att ha kränkt den turkiska staten. Hon riskerade att hamna i fängelse därför att hon i den nu översatta romanen skriver om folkmordet på armenierna 1915, något som är tabu i Turkiet. Åtalet lades så småningom ner och nu stödjer det turkiska kulturdepartementet utgivningen.
Bastarden från Istanbul är en familjekrönika. I centrum för den står en färgstark familj – sju kvinnor i fyra generationer som är mycket olika till kynne och karaktär. Handlingen drivs fram, realistiskt och dessutom magiskt med berättelser från övernaturliga väsen. I berättelsen finns ett mycket intrikat familjemönster. Ibland kan det kännas krångligt men i längden är Shafak mycket tydlig med hur familjen hänger ihop. Stämningen i romanen är ett rikt gytter – i ett sommarhett Istanbul – av mat, smaker, dofter, kryddor, familjerelationer, katter, trafik, gatuförsäljare, moskéer, kafésamtal och kärleksaffärer: en fröjd att läsa.
Det armeniska folkmordet är det politiska problem som romanen kretsar omkring. På ett nätforum chattar en 20-årig amerikansk-armeniska flicka med några landsmän. Tonen är stundtals hård och i princip utkräver de en ursäkt av varenda levande turk för det som hände 1915.
Shafak skriver om den för den turkiska staten plågsamma sanningen eftersom hon skriver att folkmordet har ägt rum. Dessutom reder hon sakta men säkert ut den falska symmetri motsättningarna behöver för att hållas vid liv. Djupast sett är Shafaks bok en berättelse om vad en människa är. I botten av hennes karaktärer finns överraskningar. Inget går att ta förgivet om en människa – om Shafak är lojal med något är det med det mänskliga, det irrationella och det mångfacetterade.
Jag blir lyckligt upprymd av att läsa Bastarden från Istanbul – av det myllrande liv författaren beskriver och med vilken lätthet hon skriver fram ett komplicerat mönster. Det är ett gediget arbete – en litterär höjdare i genren magisk realism – som får en given plats i min bokhylla.