Resenär med kluven håg

EN NY BOK. Jenny Diski är brittiskan som gjort sig ett namn som originell författare av reseskildringar, samtidigt som hon hela tiden hävdat att hon skriver fiktion. Ändå har hon till och med vunnit prestigefulla priser som just reseskildrare.

Så konstigt är det nu inte. För några år sedan gav hon ut en bok som skildrade en resa till Antarktis, och ett par år senare kom boken Främling på tåg där Diski reser USA runt per järnväg. Och det är knappast det amerikanska landskapet eller samhället hon iakttar från kupéfönstret. Snarare är det de egna tankarna och känslorna liksom de många mötena med diverse medresenärer, huvudsakligen i tågens rökkupéer, som upptar hennes intresse. Och med en inte helt vanlig generositet och vidsynt acceptans omfattar hon de allra flesta av dessa resenärer, den ena mer udda än den andra. USA är mest en kuliss för hela berättelsen,. Och med nästan lika stor emfas som hon hyllar rökningen, ägnar hon sig åt att försöka övertyga läsaren om att hon i själva verket allra helst skulle vilja stanna hemma och aldrig mer företa sig någon resa över huvud taget.

Det är ett påstående som man som läsare har alla skäl att ta med en rejäl nypa salt. För visserligen som Diski kanske hyser längtan till det stilla, tysta livet i läsfåtöljen hemmavid tillsammans med exempelvis Montaigne, är nyfikenheten och reslusten tydligen ändå så pass stark att hon ständigt beger sig ut på nya äventyr.

I den bok hon nu i vår givit ut i svensk språkdräkt går resorna till exotiska platser som Nya Zeeland och svenska Lappland. Det är som Jenny Diskis tidigare böcker en härlig berättelse som man läser med oupphörligt intresse och nyfikenhet. Och språket är med sin skenbara enkelhet - Diski skriver närmast journalistiskt - fullständigt perfekt i fråga om klarhet och precision.

Originaltiteln är typisk Diskisk: On trying to keep still, och säger betydligt mer än den lite fyrkantiga svenska översättningen till Den motvilliga resenären. Det är en titel som för all del även den har god täckning i berättelsen, fullproppad som den är med författarens missnöje med sakernas tillstånd och hennes irritation över att aldrig förmå sig att säga nej till reseerbjudanden. Men den engelska titeln antyder också den ambivalens i relation till detta resande som har nog så stort utrymme i alla Diskis böcker, så även i denna. Bäst således att ta hennes försäkringar om resandets obehag med en god portion skepsis.

För i Jenny Diskis sällskap för läsaren vara med om en rad äventyr bland fårfarmare på Nya Zeeland och renägare i svenska Lappland, hos bokstavstroende farmare och hemlighetsfulla jojkare. Plus all den mängd av tankar och reflexioner som Diski så generöst strör ut i sin skildring av dessa resor och möten. Det kan handla om känslan av inre tomhet, om behovet av ensamhet och avskildhet, men också om skrivandets glädje och vedermödor. Hon berättar öppenhjärtigt om svåra barndomsupplevelser och genomlidna depressioner, om rädslan inför det ofrånkomliga åldrandet och kroppens gradvisa förfall.

Av särskilt intresse för en svensk läsare är givetvis de avsnitt av boken där Diski beskriver sitt möte med det lappländska vinterlandskapet, kylan, mörkret och alla de exotiska inslagen i livsföringen bland dess människor. Det är en kulturkrock så våldsam att det även påverkar språket. Det alltför annorlunda och främmande klarar inte ens en språkkonstnär som Jenny Diski riktigt att hantera. Språket tappar i dessa avsnitt en hel del av sin spänst och blir närmast sakligt redovisande och lite torrt. En sak väcker dock den brittiska resenärens ohöljda intresse och engagemang: mötet med Bror Hjorths altartriptyk i Jukkasjärvi kyrka. "Den var en fröjd att skåda med sina djärva blå, renblodsröda och solnedgångsgula färger", skriver Diski. En plump i protokollet är dock att Bror Hjorths namn blivit felstavat, något som en uppmärksam redaktör borde ha sett och rättat till.

Efter några påfrestande dagar i den 27-gradiga kylan gör Jenny Diski ingen hemlighet av att hon njuter ohämmat av det varma, ombonade hotellrummet i Kiruna. Och boken avslutas med en epilog där Diski fantiserar om att fortsättningsvis bara företa sig resor i böckernas värld. Hennes stora läsekrets världen över torde knappast tillåta henne något sådant.

Fotnot: Onsdag 24 maj möter Jenny Diski sina läsare i ett program på Kulturhuset i Stockholm.

Resenär med kluven håg

Jenny Diskis nya bok andas lika delar lust och olust inför resandet som livsform, skriver Cristina Karlstam.