Den sjunde maj intar Vladimir Putin på nytt presidenttronen i det totalitära Ryssland han har skapat. Inte för att han egentligen någonsin lämnade makten. De fyra åren som Dmitrij Medvedev satt som president var en välregisserad manöver för att Putin skulle kunna fortsätta att regera.
Efter det riggade parlamentsvalet i december 2011 samlades cirka 100 000 demonstranter på Bolotnajatorget i Moskva för att protestera mot valet. Förhoppningarna om att en rysk vinter skulle följa den arabiska våren föddes. Tyvärr verkar protesterna ha tappat fart. Efter det uppgjorda presidentvalet i början av mars har demonstrationerna bara samlat en femtedel så många deltagare. Men Masha Gessens bok Mannen utan ansikte får mig att tro att det bara är en tidsfråga innan det ryska folket reser sig på nytt.
Gessen målar upp ett Ryssland som allt mer liknar det KGB där Putin skolades. Det är fritt fram att göra sig av med opponenter både genom giftmord, som i fallet Alexander Litvinenko – avhoppad före detta officer i den ryska säkerhetstjänsten FSB; eller långvariga fängelsestraff – vilket bland annat drabbade miljardären Michail Chodorkovskij.
Gessen försöker inte försköna utvecklingen i Ryssland eller påskina att landet fortfarande vandrar den långa vägen mot demokrati efter Sovjetunionens fall. I stället blir det uppenbart att processen har gått bakåt under Putin. De demokratiska framsteg som nåddes under 1990-talet har omintetgjorts. Hon målar upp en bild av Putin som en man utan vare sig ideologisk kompass eller politiska idéer. I stället handlar hans terrorvälde om att tillskansa sig själv så mycket rikedomar som möjligt och att styra en statsapparat som kontrollerar allt. Gessen funderar över om Putin lider av pleonexia: en exotisk variant av kleptomani som definieras som ”den omättliga lusten att äga det som tillhör andra”. Förutom den statliga korruptionen som har gjort Putin till miljardär beskriver Gessen två bisarra incidenter.
Den ena är hur presidenten stoppade på sig en ring med 124 diamanter som tillhörde ägaren till ett amerikanskt fotbollslag. Under ett möte med amerikanska affärsmän i S:t Petersburg hade ägaren visat ringen för Putin, som efter att ha beundrat den en stund helt enkelt stoppade den i fickan och lämnade rummet. Ägaren försökte senare undvika en pinsam historia genom att säga att ringen var en gåva.
Den andra är hur Putin bad en av sina livvakter att lägga beslag på en vodkaflaska formad som en Kalasjnikov. Flaskan visades upp under ett statsbesök på Guggenheim-museet i New York, och på Putins order plockade vakten upp flaskan och gick.
Bokförlaget Brombergs har påskyndat utgivningen av Mannen utan ansikte för att den ska sammanfalla med det ryska presidentvalet. Det märks emellanåt i korrekturen och i fotnoterna som inte alltid stämmer. Men med det sagt är Gessens bok både fascinerande och skrämmande läsning. Det är också en fruktansvärt modig bok. Gessen bor själv i Moskva och hon kommer säkerligen att ha gjort sig mäktiga ovänner med sitt porträtt av Putin. Det är bara att hoppas att hon inte går ett liknande öde till mötes som sina mördade journalistkolleger Anna Politkovskaja och Jurij Sjtjekotjichin.