Rakt om trassel

Just nu visas tre verk av den Visbybaserade konstnären Berit Ångman Svedjemo på Galleri 1 som den första utställningen i vad som är tänkt att bli ett kontinuerligt utbyte mellan Uppsala konstnärsklubb och gotländska Galleri 5.
Berit Ångman Svedjemo är en trevlig bekantskap. I galleriets nedervåning visas en större installation som kombinerar film och broderi, och i övervåningen visas två korta konstfilmer med titlarna Implements och Face.

Face är en enkel animation där några snabba teckningar som föreställer ansikten tonar in och ut över varandra. Det hela är över på dryga minuten och får beskrivas som en roande bagatell. Implements är lite längre och aningen mer komplicerad. Till ljudet av roende visas roende människor på en stilla sjö. Två tunga träbåtar möts och passerar varandra, en kvinna plockar försiktigt bort sjögräs från en åra, en man stakar sig fram i vassen, ensamma människor sitter i guppande ekor, skymningen är kuslig och romantisk och givetvis lämnar en åra i närbild ett droppspår på vattnet som hela tiden är silvrigt och speglande. Ljud och bild skaver försiktigt mot varandra, lite i otakt men ändå förmedlande samma sak.

Tanken är möjligen att visa solitärer i samvaro, eller att gestalta en upptakt, en transportsträcka, som ska leda fram till en avgörande peripeti. Men stämningen höjs inte nämnvärt och de sex filmminuterna känns mest som ett bifogat exempel i en stipendieansökan som vill ha medel till ett större projekt av spelfilmskaraktär. Det är tekniskt kompetent utfört och bilderna är vackra, men helheten faller ganska platt. På konstnärens hemsida står att läsa att Implements också är tänkt att visas i större skala och med flera parallella projektioner. Förmodligen fungerar verket bättre i ett sådant utförande.

Det är i nedervåningen på Galleri 1, med installationen Bryderier, som Berit Ångman Svedjemo blir övertygande. På en vägg visas en animerad filmsnutt som visar enkla streckteckningar broderas fram mot vit bakgrund. Varje stygn är en filmruta och i rask takt får betraktaren ta del av en väldigt liten men ändå episk roadmovie. Hus och vägar växer fram till ljudet av just en väg och ovan husen visas en kvinnogestalt. Först naken och ensam, sedan gravid och slutligen med ett barn i famnen till ljudet av applåder. Filmen föder stygn för stygn sig själv och visar en födelse. En fin liten dubbelexponering av det där strävsamma men ändå ganska ljusa som brukar kallas livsvandring.

Verket accentueras dessutom av att några av broderierna/filmrutorna hänger framför en intilliggande vägg med var sin liten spegel bakom sig. I speglarna syns trasslet bakom de enkla linjerna, och tydligare än så kan det ju knappast sägas.

Rakt om trassel

Berit Ångman Svedjemo besöker Uppsala och Galleri 1 med en lite ojämn utställning som räddas av animerat broderi, konstaterar Sebastian Johans.