”X- Den sista platsen” är den avslutande delen i den romantrilogi som John Ajvide Lindqvist inledde 2014 med ”Himmelstrand. Den första platsen” och fortsatte med ”Rörelsen. Den andra platsen” 2015.
Givet författarnamnet behöver genren knappast preciseras; John Ajvide Lindqvist är sedan många år den i särklass mest lysande stjärnan på den svenska skräckishimlen.
För att inte säga den enda.
Höstens roman utspelar sig till största delen i det samtida förslummade bostadskomplexet Gårdsstugan nära Stockholm. Här är gatlyktorna oftast trasiga, affärerna kring det vindpinade torget har alla fönstergaller och småkriminella rivaliserande ungdomsgäng drar runt och dealar verklighetsflykt i form av droger.
En av ungdomarna är Linus. Han började med att sälja sin egen ADHD-medicin när han var tretton, nu är han sjutton och langar kokain till hårdpluggande, trötta studenter i området.
Linus är streetsmart och inte utan humor, men han har en oro inom sig som bara kan stillas med långa löpturer. Hemmet håller han sig helst ifrån, plågad av åsynen av sin efter en ridolycka svårt funktionshindrade pappa i rullstolen framför tv-n.
Jämsides med Linus finns bokens andra huvudperson, Linus morbror Tommy. Eller Tommy T som han kallats ända sedan det begav sig och han var landets mest hyllade kriminalreporter.
Nu är han medelålders och trött och omsprungen av yngre kolleger.
Men en självmordsvåg bland kriminella som oförklarligt drar genom Stockholms undre värld väcker hans jaktinstinkt, särskilt som han snart anar att hans systerson kan vara inblandad. Kanske kan storyn om självmorden och det parti med extremt rent kokain som tycks vara kopplat till den bli det som kan återge Tommy T hans forna stjärnglans.
I sällskap med sin melankoliska och möjligen också paranormalt begåvade hund Hagge börjar han nysta i sina gamla kontakter.
Spåren verkar leda till en undflyende gestalt som kallas Equis, eller X – och ute i förorterna har folk oförklarligt börjat nynna en gammal slagdänga av Peter Himmelstrand: ”Nån däruppe måste gilla mej”.
”X – Den sista platsen” tar sin början som kriminal/spänningsroman, för att först efter ca 200 sidor låta det övernaturliga gradvis börja sippra in i berättelsen.
Och det är bara att säga det igen: John Ajvide Lindqvist är en mästare på att skapa en krypande obehagskänsla, genom att låta det vardagliga, lite grå och slitna, undan för undan infiltreras av det otroliga – och göra det nästan troligt.
Också språkligt är han en virtuos. Inte för att jag någonsin haft tillfälle att personligen avlyssna snacket i Stockholms undre värld, men det känns verkligen som om Lindqvist har gjort det.
Till sist möter Linus X, och får av honom det ultimata ruset som för honom till det för Lindqvists läsare välkända gröna fältet i skepnad av en gepard.
Ett ogenomträngligt mörker omger fältet; i mörkret ligger döda, många döda.
Resan till fältet och genom mörkret förändrar för alltid Linus medvetande och hans uppfattning om världen, livet, döden. En känsla av meningslöshet bemäktigar sig honom. Det vanliga livet betyder ingenting längre. Hans utveckling från ganska harmlös småstrulig kille till sadistisk knarkboss, fullständigt likgiltig för andra människors liv och lidande gestaltas med en säregen blandning av råhet och medlidande. När Linus står i begrepp att tortera den femtonårige langaren Wille tolkar Lindqvist hans tankar: ”Mörkret var allt och han själv inget. Wille var bara en av miljarder fluktuationer inuti mörkret, hans fingrar oväsentliga som benen på en drömd harkrank.”
Liksom i de flesta av Lindqvists romaner finns också i denna en dimension av existensiell natur, närmast andlig. Den inbegriper också berättelsen om två udda kärlekar – den mellan Tommy och den prostituerade Anita, och den mellan Linus och den trasiga Kassandra. Personteckningarna är knivskarpa.
”Det mest hårdkokta jag skrivit”, säger Lindqvist själv om sin nyutkomna roman. I det kan jag instämma, ibland till och med tycka att det hela blir lite för blodigt.
Men det bestående intrycket blir det av rafflande spänning och empati för ensamma, tilltufsade människor.
Läs gärna.