Om urkrafterna rädsla, passion och nyfikenhet handlar Anita Salomonssons senaste roman. Den utspelas i västerbottniskt 1800-tal. Huvudpersonen Klara Sofia, född 1863, är dotter till storbonden Karl Olof Höglander och hans hustru, den ärbara Armida, närapå länsmansdotter. Klara Sofia förväntas som enda dotter gifta sig rikt men förälskar sig besinningslöst och utan återvändo i soldaten Lars Larsson Seger. Pigan Adele, hennes vän och förtrogna, har dubbla roller: hon driver på skeendet och hon försöker släta över konsekvenserna. Brodern Karl August är också han en dubbelnatur. I sin kärlek till systern handskas han självsvåldigt med sanningen.
Konsekvenserna: två havandeskap, som med nödvändighet måste döljas och så småningom avslutas ”å lönn”. Klara Sofia föder ”i enslighet” och inget av de båda fostren överlever. Straffet blir två års straffarbete för Klara Sofia, medan ”Kära Mor” Armida, som först misstänks ha varit behjälplig med att gömma undan fostren, frikänns av rätten i brist på bevis.
Klara Sofia har ju också tagit på sig hela ansvaret. Hon har känt det som sin plikt att skydda modern och även brodern, som haft sin del i undansmusslandet.
Denna historia med verklighetsbakgrund hade kunnat bli en bygderoman, en folklivsskildring, en längre veckotidningsnovell men räddas av Anita Salomonssons inlevelse i de människoöden hon skildrar. Och av hennes livfulla språk, rikt på metaforer och dialektala uttryck och med genklanger från Bibeln. Författaren har en sällsynt förmåga att beröra läsaren, vilket hon visat också i sina tidigare romaner. Och med största sannolikhet inte bara den här läsaren, som tillhör samma generation som Anita Salomonsson och som vuxit upp i en liknande miljö. I min hemby, präglad av väckelsens budskap, hittades också foster, lagda å lönn, dock inte i stenrösen utan vid vägkanten.
Mina associationer gick också till min egen släkt, särskilt till min farmorsmor Anna, född 1859 i samma kylslagna Norrland som Klara Sofia.
I enslighet framfödt är också en berättelse från stoppdukarnas land. Stoppdukarnas och blodets. Kvinnornas månadsreningar var hela byns angelägenhet. Stoppdukar hängdes ut på klädstreck ”till lärdom och allmänt beskådande” och som bevis på en hemmadotters oskuld. Men stoppdukarna berättade inte alltid sanningen. När Klara Sofia inser att hon är gravid för andra gången manipulerar hon dem med hjälp av grisblod eller krusarkniv.
Man kan också läsa I enslighet framfödt som en provkarta över psykoanalysens försvarsmekanismer, om man är lagd åt det hållet. Freud skulle ha jublat.